Nu är det bara 2411 km kvar till Svarta havet

25-26 april: Slussarna har äntligen öppnat och vi lämnar bryggan. Dominik och några klubbmedlemmar vinkar av oss.  En bit efter Berching far vi mellan de branta Jurabergen. Jurabergen består av kalksten som naturen med vind och vatten slipat till fantastiska konstverk. Att njuta av kanallivet från båt verkar vi vara rätt ensamma om. Vi såg bara tre småbåtar på två dagar. De drog vattenskidåkare. Några enstaka pråmar mötte vi. Medströmmen gör att det går något fortare än vi är vana vid.  Andra som njöt av den vackra naturen och sommarvärmen denna dag var cyklister,vandrare och fiskare.  Jordenruntseglaren Lars Hässler gick också på Donau 2009 och från hans bok läser vi: ”Donaus källa är omtvistad .Den har sin källa nära staden Donauschlingen, där två mindre floder , Brigach och Breg möts. I Donausclingen har prinsen av Fürstenberg gjort en stendamm med vatten från Brigach som bubblar upp och hävdar att just här ligger Donaus källa. Donaukällan har naturligtvis blivit en turistattraktion. Men längre upp längs Brigach bor en annan man som satt upp en skylt som säger att denna plats är den som är längst bort från Donaus utlopp. Kontroversen om var källan egentligen ligger har fått till följd att Donau, tvärt emot alla andra stora floder, mäts från utloppet och inte från källan.” Första hamnen efter Berching blir Kapfelberg där vi känner oss välkomna eftersom vi upptäcker att hamnens vackraste motorbåt heter ”Svenska flicka”. För att sträcka på benen gick vi uppför en lång och brant trappa till Kapfelbergs kyrka. En fantatisk kyrkogård mötte oss däruppe. Alla gravstenar var manshöga och upprättstående polerade stenblock med helt otroligt underbara blomsterarrangemang nedanför. Alla gravarna helt perfekt skötta inte en gnutta ogräs på en enda av alla gravarna. Morgonen efter gör vi en cykeltur till Kelheim. I Kelheim ser vi ett gigantiskt krigsmonument ”Befrielsehallen” som reser sig högt över staden. Det byggdes av Ludwig I för att fira segern över Napoleon i kriget 1813-1815. Efter två slussar når vi Regensburg. Hamnen som vi väljer ligger strax norr om Regensburg är sliten och smutsig. Vattenslangar och elkablar går lite härs och tvärs på backen. På grund av läcka så är vattnet avstängt just nu.

Varför är vi så ensamma?

27-28 april: Vi möter bara tre fyra pråmar om dagen och på två dagar har vi inte en sett en enda motorbåt under färd. Alla Pråmarskepparna har vinkat till oss.

På tisdagsmorgonen cyklar vi in till Regensburg. Gunilla får punktering. Utan vattenhink är det omöjligt att hitta hålet. Vi går ner till museibåten Ruthof och får där låna en hink med vatten. När vi så får ner den uppblåsta slangen i hinken så upptäcker vi tre hål som vi sätter klisterlappar på.

Ruthof besöker vi sedan och får där lära oss om sjöfarten på Donau i gågna tider.

Ruthof var en dragbogserare. Den sjösattes 1923. 1944 gick den på en mina och sjönk. 1958 togs den upp ur floden och tjänstgjorde till mitten av 70-talet. Ruthof eldades med kol och tjockolja. Ångmaskinen var gigantisk. Vi insåg där hur utomordentlig stort projekt det var att före ångbåtstiden dra pråmar uppför floden. Det var  Ca 50 hästar och mängder med människor som på land drog pråmarna uppströms. En förridare red i vattnet och mätte djup. Speciella småbåtar styrde med rep och landfästen pråmarna så att de inte av strömmen gled ut för långt från land. Det var flera pråmar i rad som drogs. Endast dyrbara laster lönade sig att frakta.

Vi promenerar efter ångbåtsbesöket till Steinerne Brücke som byggdes för 800 år sedan och ansågs vara ett medeltida byggnadsunderverk med sina åtta brospann över den strida strömmen. Det var länge den enda bron över Donau. Till lunch smakade ”Gergrillten Würze auf Kraut“ med öl utmärkt på uteserveringen intill bron. Promenaden runt Altstadt ger intryck av en gemytlig och välbevarad medeltidsstad.

Dagen avslutas med  var sin på ett Eiscaffé. Lecker!

På morgonen efter andra natten i Regensburg lyckas en båtgranne bland slangarnas virrvarr hitta en kran så att vi får vår morgondusch. En liten bit efter Regensburg ser vi ett grekiskt tempel, Valhalla, högt uppe på ett berg. Det verkar vara felplacerat. Ludwig I lät bygga detta tempel efter en greklandsresa. I nästa hamn Deggendorf träffar vi Knödelwerferin, en staty av en knödelkastande kvinna . Enligt sägen skulle hon ha skrämt iväg en hel krigshär genom att kasta knödel på dem.

Passau Dreiflüssestadt.

29-30 april: Vi anländer till en liten hamn en mil före Passau. I Passau finns nämligen ingen hamn för sportbåtar.  Vi får då förmånen att cykla in till staden i 25 graders värme. Vi hittar ett kaffe där man har internetkoppling mot att man beställer kaffe. Där sitter vi så länge att vi måste ta hög fart tillbaka till köpcentret för att köpa mat och slang. När vi anländer till livsmedelsbutiken är det bara en kvart till stängning. Gunilla lyckas veckohandla på en kvart..  Lyset släcks när hon står i kassan. Sven kämpar i en brant uppförsbacke och  vacklar  med tre minuters marginal in i Bauhaus för att köpa  vattenslangen. Det ingår nämligen inte vattenslangar i hamnarna längre. När vi anländer i mörkret till hamnen har någon låst porten. Hur skall vi komma in? Simma runt staketet eller klättra över eller gräva oss under staketet. Sven hittar en annan port längre bort som går att med lite list få upp. Trots allt så njuter vi av tillvaron och efter denna rejäla motion blev sömnen god. Nästa dag cyklar vi  åter in till Passau för att turista. Stephansdomen med världens största orgel beskådar vi. Vackra takmålningar, förgylld predikstol  och takstukaturer imponerar på oss. Passaus Altstadt är en av de vackraste vi har sett. Efter de två bränderna  på 1600 talet byggdes staden upp igen. Nästan alla hus är från denna tid. . Från borgen Veste Oberhaus högt över staden ser man tydligt hur de tre floderna möts.  Ilz med sitt svarta vatten, Donau med sitt blåa, och Inn med sitt grönbruna vatten. Fursteborgen grundades på 1200 talet och innehåller enorma kultursamlingar. Inte ens Gunilla orkar läsa alla skyltar. En avdelning berör trettioåriga krigets härjningar. Sveriges Gustav II Adolf var här. En annan Adolf föddes i Branau en liten by utanför Passau. Han fick inget avgångsbetyg och försökte sedan försörja sig på att göra vykort, men lyckades inget vidare och levde flera år som utstött fattigt orginal. Senare lyckades han obegripligt avancera till rikskansler och Führer.

Vi trivs så bra här att det blir en natt till.