Värmarens återkomst                                                                                                                           5/10 månd: Värmaren på reparation hos en serviceverkstad. Serviceteknikern lovade komma kl 10 men ack ej. Efter telefonkontakt meddelades: "Han är sjuk det kommer två andra istället" Det gjorde det faktiskt. Kommer garantin att gälla? För att garantin skall gälla så skall garantisedeln ha en signatur från den behöriga montör som gjort montaget. Efter som jag själv monterat värmaren så var denna ruta blank. Serviceteknikern godkände dock mitt montage och satte dit sin signatur istället. Efter värmarmontaget lämnades Schweinfurt och nästa hamn blev Elkmann. Resan gick på fem och en halv timme och vi tyckte vi kommit långt men det var inte längre än att våra tyska vänner var där med bil från Schweinfurt på en halvtimme och levererade en jättebag med våra nytvättade kläder, sedan körde de oss till en herrgårds-restaurang och bjöd oss på en jättefin middag.

Värmens återkomst                                                                                                                              6/10 tisd:På förmiddagen en kort etapp från Elkmann till Bamberg. Vilken dag mellan 20 och 25 grader varmt. Cykling och promenader mellan alla kulturhus: kyrkor, rådhus, kloster. Staden är byggd på sju kullar precis som Rom. Det kändes i lårbenen när vi cyklade upp till de olika kyrkorna på kullarnas toppar.

Bamberg kommer att 2010 bli "Euoropas kulturhuvudstad". Hela staden är utnämnd av UNESCO till världsarv. Domen med sina fyra torn var imponerande stor och byggd redan på 1100 talet. Vackraste kyrkan var St Michael med bibliska blommålningar i taket. Även utanför kyrkan odlades dessa växter. Bamberg klarade sig nästan helt från andra världskriget bombningar. Hur biskoparna bodde fick vi se exempel på i Würtenberg. Det var lyx och ett överdåd utan like. Kunglig klass. Men tänk vad hände med alla de som byggde dessa domar,kyrkor, pampiga slott och andra jättehus med den tidens verktyg. Undrar hur många som ficka sätta livet till från rangliga byggnadsställningar?

Efter alla kyrkobesök dags att cykla iväg och försöka få tag i en ny batteriladdare. När jag frågade efter närmsta väg till en mack för att köpa så fick jag istället skjuts till Hornbachs stora varuhus i en fin mercedes.

Vi träffar varje dag hjälpsamma och trevliga människor. Är alla tyskar så här vänliga och trevliga?

Vattenväg öppnad från Nordsjön till Svarta Havet                                                        7/10 onsd: I 24 graders värme vidare på Main Donau kanlentill Fürth.

Redan för mer än 1200 år sedan hade Karl den Store idén att förbinda Main med Donau. Det resulterade i en liten kort kanal, men det blev ingen förbindelse. Ludwig I av Bayern var inspirerad av de franska kanalerna och funderade på om man skulle bygga järnvägar eller kanaler. Det blev både och. 1836 stod kanalen färdig efter 10 års arbete. Den var byggd för att klara den tidens pråmar som var 32 m långa 4,5 breda och 1,17 m djupgående. Den hade 100 slussar. Verktygen på den tiden var spadar, skyfflar, släggor och spett. Jord och sten lastades i träbåtar som drogs av hästar. Kanalgrävarnas lön var knappt så det räckte till mat och arbetsdagen 12 timmar. Denna kanal blev helt förstörd under andra världskriget.Den var inte värd att renovera eftersom kanalen inte motsvarade moderna krav. Istället började man i etapper bygga den nuvarande kanalen som tillåter 190 m långa, 11,45 m breda och 2,5 m djupgående båtar. Istället för 100 så är det nu 16 slussar som lyfter båtarna totalt 243 m mellan Main och Donau. Sträckan är 171 km. Den invigdes1992.

Men när skall vi använda värmaren?

Bombade och återuppbyggda kyrkor.                                                                             8/10 torsd: En timmes båttur från Fürth till Nürnbergs klubbhamn därifrån cykeltur till "Altstadt". Bitvis åkte vi efter muren som med sina 80 torn omgärdar hela den gamla stadsdelen. (Dvs den är till stor del återuppbyggd efter andra världskriget men i tidsenlig stil) En öl och Rostbratwürste med surkål blev dagens lunch. Sedan kyrkan St Lorenz (en gotisk kyrka från 1400-talet) Därifrån över Museumbrücke till Hauptmarkt med Frauenkiche och Schöner Brunn. Brunnen har fyrtio förgyllda figurer som står i fyra rader och representerar romerska rikets världsbild. Den är uppbyggd som ett litet gotiskt kyrktorn. En storslagen brunn. Som en liten finess på brunnen fanns en gyllene ring. Snurrade man på den så bringar den lycka. Det gjorde vi båda två för säkerhets skull. Vidskepliga är vi ju inte men man vet ju aldrig. I närheten ligger kyrkan St Sebald som började byggas på 1200 talet och har sedan byggds ut under århundraderna. Tyvärr förstördes den nästan helt under andra världskriget men är sedan 1957 helt renoverad och invigdes på nytt. I en silverkista finns reliker (benbitar) efter Nürnbergs stadshelgon Sebald. Av utmattning från alla kyrkobesök sjönk vi ner och njöt av kaffe och en stor glassbägare med massor av nyttig grädde, chocklad, tryffel, frukt osv det blev dagens middag. I återfärden åkte vi vilse i mörkret som gav oss extra motion att förbränna glass och grädde.

Pensionärer som åker upp och ner i graven                                                                  9/10 fred: En tysk som såg vår svenska flagga blev nyfiken och när vi berättat om vårt upplägg med att etappvis åka kanaler till Svarta Havet. Fick vi reda på att han drömde om att göra något liknande men att han inte kunde lämna sin affär så länge. När jag sedan frågade honom om han visste något ställe där man kunde köpa nytt mantåg (Vårt hade nämligen gått av)

Då sa han att som en present skulle han fixa ett nytt. Efter en halvtimme hade han åkt med bilen och kom åter med en mantågslina som passade perfekt.

Betalning kom inte på fråga och att komma in på en kopp kaffe hade han inte tid med. Nått vill man ju kunna ge åter som tack när pengar inte duger. Nästa gång får vi ha med oss en packe med några bra presenter att dela ut till alla vänliga människor vi får hjälp från.

Efter lagat mantåg var det dags för dagens slussningar.

Tre av slussarna lyfte oss hela 25 m var. Slussen fylldes på från tre utjämningsbassänger. Tidvis sprutade vattnet med en våldsam kraft mot båtsidan så att vi trycktes ut från slussväggen. Vi fick jobba hårt med slusslinorna, Gunilla fick blodiga händer. (Nästa gång hade vi handskar). Ljudet i slussen var skrämmande. Det gnisslande, rytande ljudet ackomponjerat från forsande vattnets brus ekade mellan betongväggarna. (Gnisslandet och rytandet kom från flytpollarvagnarnas osmorda rullar). Det var som att vara i en grav där alla djävlar ropade på oss att komma ner. Men efter ungefär 25 minuter var det skönt att komma upp ur gravkammaren och se himlen och allt grönt omkring slussen. Denna dag passerade vi skiljelinjen på högsta punkten. Dvs åt ena hållet rinner vattnet slutligen ut i havet via Rhen till Nordsjön och åt andra hållen rinner det ut via Donau till Svarta havet. Skiljelinjen var markerat med en vit spetsig mur vid strandkanten. Detta innebar att från föregående uppåtstigande djävuls-sluss kom vi sedan till en sänkande sluss. De sänkande slussarna är mycket behagligare och lättare. Trots att vi här åkte ner i graven så kändes det  bättre än när vi var på väg upp ur graven.

Klubbhamnen i Berching                                                                                                                     10/10 lörd: I skymningen dagen innan hade vi glidit in i resans htintills bästa klubbhamn. Här fanns allt. EDEKA köpcentrum och nära till en fin liten medeltidstad. Vi hade planerat att ta upp i båten i den stora mainan i Saal strax norr om Kelheim. Vi ringde för att kolla vad det skulle kosta och fick en smärre chock. Det var orörskämt dyrt. Vi blev istället erbjudna att lyfta upp båten tillsammans med klubbens båtar vilket var mycket bättre och mer prisvärt.. Bockar att ställa den på fick vi låna och pressenning skulle hamnkapten hämta åt oss,

Berching klarade sig från bomber men vad gjorde svenskarna?                                                                                                                                        11/10 sönd: Regn och kallt och vi for runt och undersökte staden. Det fanns en intakt ringmur med 13 torn runt hela. Att en gata hette Schwedisce gasse väckte vår nyfikenhet. Det visade sig att svenska trupper var här 1633 intog och plundrade staden innanför murarna. Lorenzkyrkan utanför brändes också ner av svenskarna. Även  Parsberg  några km ifrån Berching blev också plundrat och förstört av svenska trupper.

På hembygdsmuséet fick vi reda på att kompositören Gluck (1714-1787) var född nära Berching.  Hans liv och musik fick vi avnjuta genom en välgjord film.   "Orfeus och Eurodike" var ett av alla styckena..Hembygdsmuséet hade också Bayerns största samling av almogemöbler. 

Som vanligt kopplade vi sedan av med tända ljus, vacker musik, god mat  medans regnet smattrade på kajutans tak. Värmaren fungerar nu perfekt. Det går verkligen ingen nöd på oss.  

Schwedisches Wetter                                                                                                                          12/10 månd: Flygbiljett hem bokades till 18/10 på nätet. På turistinformationen fick vi tips på  cykeltureer. Även denna dag var det regn och blåsväder. Vår båtgranne kallade dagens väder för "Schwedisces Wetter. Vi höll med.

Vi går i kloster                                                                                                                                        13/10 tisd: Dagen började med att lokalpressen dök upp vid båten och intervjuade oss om vår resa. Därefter startade vi vår tvådagars cykeltur. Första etappen gick längs kanalen till Bennediktinerklostret Plankstetten från 1100 talet. Munkarna där tillverkade eget öl och brännvin. De drev också ett ekologistkt storjordbruk. De var energimässigt självförsörjande. De tar fram egen raps-dieselolja till sina bilar och traktorer och de tillverkade så mycket raps-diesel att de även sålde externt till 250 bilägare. En stor imponerande modern  flisbrännare värmde de jättelika lokalerna. Livsmedelsaffären  sålde egna produkter från slakteri, bageri, bryggeri och bränneri. Korna mjölkades inte för att kalvarna skulle ha all mjölken Detta gjorde att de fick ett naturligt imunförsvar och slapp all medicinering vilket i sin tur gav ett bättre kött. De slaktades efter längre tid än  i konvetionellt jordbruk.  Klostret hade också egen restaurang och bokhandel. Munkarna arbetade helt i helige Bennediktus anda. "Att förena handens arbete med bön"     Även här har svenska trupper varit 1632. De förstörde kyrkan och drev munkarna på flykt.

Cykelturen gick vidare till   Altstadt i Beilingries med den katolska kyrkan med sina orginella två gröna torn.      I den lilla byn Kottingwörth fanns en kyrka med väl bevarade fresker (målningar på kyrkväggar) ända från 1200 talet. På kyrkogården såg vi tyska hjälmar från andra världskriget de var placerade på en minnesgrav över stupade bybor och från första och andra världskriget. Vid Haas cyklade vi fel och kom på en annan väg än den tänkta. Vi stannade en bil och  då  fick vi reda på var vi var. Det började bli mörkt så det var hög tid att hitta logi. Vi blev rekomenderade värdshuset i Erdmühle. Det blev en fullträff. Det hette "Forellenhof". De hade egna dammar med foreller där gästerna själva kunde välja eller fiska upp sin middag. Det var dock för mörkt för oss att se forellerna så vi tog en schnitzel istället. Vi var enda gästerna på värdshuset. De hade normalt inga övernattningsgäster på vardagarna denna tid på året.

Motvind, uppförsbackar och snö                                                                                                        14/10 onsd: .Utmattade sov vi  i hela 11 timmar.´När vi vaknade var marken täckt av frost. Efter dusch och en riktigt god frukost  cyklade vi iväg! Solen tittade fram ibland och lyste upp ett färgsprakande höstlandskap. Vi kom nu till en  skog och jordbruksbygd med betande djur och hundar som skällde.  Den kalla motvinden och uppförsbackarna satte oss på prov. . . Vi passerade flera små byar med kyrka i mitten av varje liten by. . Vid Waltersberg började snöfallet piska våra ansikten. Tänk att för  en vecka sedan hade vi  25 grader varmt. I Müllhausen gick vi in i värmen och åt en pizza och tinade upp. Därifrån följde vi König Ludwig Main kanal söderut tillbaka till Berching. Vid fikat i båten konstaterde vi att faktiskt cyklat 70 km under dessa två dagar.

Tiramiso och klippning                                                                                                                         15/10 torsd: .Promenad i snöslask till frisören för att anta ett mindre vilt utseende vid hemkomsten. På eftermiddagen kontrollerade vi  bussanslutningstider till tåget. På kondis fika med kaffe och Tiramiso. En dag utan annan stimulans än att halka runt i snön. Kajutans mysrutiner fick kompensera en tråkig dag. Skall bli kul att komma hem och träffa  släkt och vänner..

Förebyggande underhåll                                                                                                                                                16/10 fred: Byte av bränslefilter, vattenfilter, oljefilter, olja och klädtvätt. En cykeltur i uppfriskande  regn till macken för att lämna in den gamla oljan. Motorn i topptrim för säkerhet och trygghet. Det blir också ett bättre rostskydd med ny olja inför Johannas vintervila.

En upplyftande dag

17/10 lörd: Den stora mobilkranen anlände och båt efter båt åkte upp i skyn för att sedan landa på pallar och bockar. Jag fick låna fyra fina pallbockar att ställa mot båtsidorna. De var lite för korta så jag bar i flera vändor fram slipers från ett lager. När jag fått fram alla kom någon och påstod att dessa slipers var personliga.. Jag bar då tillbaka dem igen. När så Hafenmeister fick se detta så förklarade han  att eftersom de saknade namn så var de ej personliga slipers varpå han bad några klubbmedlemmar att bära fram dem till båten igen.  Gunilla tog hand om högtryckssprutan så att Johanna fick en rejäl dusch. När alla klubbens båtar kommit upp lyftes även flytbryggorna upp med mobilkranen.   Alla hjälptes åt.       Efter detta så ordnandes en sjöupptagningslunch för klubbmedlemmarna som även vi blev inviterade till. Sedan lindades båten in i sin pressenning så att den nu ser ut som en grön kåldolma. På kvällen när vi krypit in under pressenningen såg vi ett mystiskt sken som dansade fram och tillbaka på duken. När jag gick ut för att se  vad det var hörde jag ett svagt "Hilfe hilfe" Jag gick mot ljusskenet och kom fram till en båt där två olyckliga båtägare stod och förklarade att nåon tagit deras stege så de kunde inte komma ner från båten. Jag ställde då dit den steg vi hade lånat av en annan båt (som var utan besättning). De klev lättade ner. Deras stege hittades också.

Flying home

18 okt sönd: Vi var nu inställda på att först gå 2 km med vår tunga packning sedan buss och tåg tilll flygplatsen. Då dök båtklubbens förvaltare upp och erbjud oss skjuts till järnvägsstationen. Vi fick sedan hjälp att begripa alla biljettautomatens olika erbjudanden. Hade vi köpt biljetter utan hans hjälp hade det  blivit enkla resor för 53 Euro för oss båda . Istället köpte vi med hans hjälp en familjeveckoslutsbiljett som gällde för 5 personer t.o.r för 37 Euro. Ingen konduktör dök upp under resan så Gunilla tyckte det hade var ändå billigare att inte köpa någon biljett alls. Vi flög en omväg och tog en macka i München och en Pizza i Riga. Det blev så eftersom vi valde billigaste flygresan.

Sammanfattning av etapp 3 

En resa som överträffade våra förväntningar. Vi  har lärt oss en hel del om slussning,  kultur och historia.  Att Gustav Adolf och hans trupper plundrat mördat och förstört kyrkor m.m. visste vi. Men vi visste inte att det var så omfattande och på så många platser. Att alla dessa städer som totalt förstördes  under andra världskriget byggdes upp igen var inte någon nyhet men att så många jättestora kyrkor, slott och fina gamla hus byggds upp igen  som kopior av hur de såg ut före kriget var nytt för oss. En oväntad överraskning var att vi träffat så många nya vänner som vi har kontakt med. Jag har hört föredrag och läst om flera som åkt på kanaler så jag trodde vi skulle  träffa många kanalfararentusiaster men under dessa sex veckor mötte vi endast en.