Prillan klarar lasset   

Vi fуller upp våra väskor med Rуanairs tillåtna maх vikt 20 kg per person. Det är reservdelar, verktуg, ett nуtt aggregat för kуlskåpet och lite kläder.. Klassiska stora hårda väskor med hjul har vi inte plats för ombord. Återstår istället våra två  jättestora ishockeуbagar. Dessa drar vi lätt fram med vår nуinförskaffade ihopfällbara, starka, rostfria säckkärra ”Prillan”. Vid incheckningsdisken stuvar vi ner henne ihopfälld i ena väskan. 

Förvirring vid biljettautomaten.

Efter flуgresan till Nice är det dags för tågresa till Cannes. Vi följer nogsamt automatetens instruktion steg för steg, men till vår förvåning kommer det ingen biljett.  Vi kör hela proceduren en gång till och då först ser vi att biljettutkastet inte är det fack vi kikade i. Vi har nu två biljetter för mуcket. Som en skänk från himlen kommer två irländskor som också skall till Cannes och köper våra överflödiga biljetter.

En skruv lös

Från varvet cyklar vi  10 km till Hyeres centrum för att skaffa de verktyg som inte fick plats i väskorna. Cykelkedjan hoppar av. När jag lägger på den igen kommer en man med en konstig skruv i handen. Han är övertygad om att  den lossnat från cykeln. Tillsammans försöker vi hitta ett ställe på cykeln där den skulle kunna passa, men den passar ingenstans.

 Jag säger merci och tar med skruven för att inte göra fransmannen ledsen. Jag undrar fortfarande var den skall sitta.

Läckage på torra land

Vatten i kölsvinet torkas bort. Nästa dag nytt vatten??

Gunilla provsmakar och konstaterar att det är sötvatten. Det visar sig vara en liten läcka i pentrypumpen. Cykeltur igen till Hyeres.

6 – 10 maj

Gäster med gester

Vår franska språkkunskaper är nästan inga alls.  Här är det inte många fransmän som kan engelska eller tyska. På varvet är vi gästerna som med gester förklarar vad vi vill ha sagt. Vi upplever att det var fler som kunde lite englelska eller tyska i Serbien, Rumänien, Turkiet, Grekland och Italien än här i Frankrike.

Underhåll, förbättringsarbete

Johanna blänker som aldrig förr och har nu fått flera standardhöjningar bland annat ett nytt kylskåpsaggregat som ger mer kyla med mycket mindre strömförbrukning.  Två helgdagar i rad (De firar 8-9 maj för att de vann något slag över tyskanra 1945) försenar vår sjösättning men lördag 11 maj är vi lovade att äntligen få hjälp av stora kranen för att lyfta ner Johanna i havet.

11 maj

Äntligen sjösättning

Lovad sjösättning på morgonen. Passar bra för på eftermiddagen skall det bli vind över 10 m/s som är vår gräns för att segla lugnt. Sjösättningen försenas och vi kommer i sjön först 13.00 Vi är otåliga och ivriga att äntligen komma iväg så vi går ut trots vind på 13 m/s men medvind vilket är behagligare än att kryssa.    I 6 till 7 knops fart forsar vi fram över vågkammarna. Det skummar, stänker men vi njuter ändå av att ängligen få segla.

I den vackra för vinden skyddade viken på ön Port-ros lägger vi ankar. Ön ingår i en nationalpark.

12-13 maj

Inblåsta

Vinden ökat till 15 m/s utanför ön. Vi avvaktar därför och bestämmer oss för att stanna en natt till. Med jollen tar vi oss till en vacker sandstrand. En stenig stig löper längs berget till ankarvikens slut. Vackra blommor och buskar kantar stigen och små vattenfall porlar fram mellan bergskrevorna. Från bergsidan ser vi Johanna på den azurblå vattenytan. På återvägen blir det ett dopp i det 22 gradiga salta vattnet.

Då och då rullar vågorna runt udden från öns vindpinade sida in i ankarviken. Det bli svårt att somna när Johanna rullar i vågorna. Mystiska ljud stör sömnen. Dunk dunk dunk??  Vad händer?? Draggar vi eller draggar någon annan båt emot och krockar med oss??  Det var en flaska vin som rullar fram och åter i vårt vinskåp.

Turistön Porquerolle

Efter Port-Cros närmar vi oss Porquerolle och kryssar där mellan dykbåtarna längs de spektakulära klippformationerna. I den stora hamnen vimlar det av färjor och segelbåtar.

I början ser vi bara en massa skyltar att det är förbjudet att angöra. Men vi gör en bryggstuds på ett förbjudet ställe, Gunilla hoppar i land för att ta reda på var vi får lägga till. Då dyker plötsligt en jättefärja upp. Och Johanna manövreras snabbt åt sidan.  Vi tilldelas en plats. Promenerar runt i den pittoreska lilla byn. Gatorna kantas av serveringar, glassstånd, souvernirbutiker och grönsaksstånd.          Turister, turister överallt!

Datorn kraschar

Katastrof! Det går nu inte att datera upp hemsidan, checka mail och betala räkningar. Nästa etapp blir Toulon, där finns stora varuhus där man kan skaffa ny pc. Efter att snirklat in bland alla båtar till en ledig plats fälls cykeln upp för färd till varuhus med pc. Med miner, gester, enstaka franska och engelska ord frågar vi grannbåtens fransman om vägen till varuhus med  datorer. Förklarar att vår pc är ”Kaputt”.

Otroligt men med gester ber han om att få kika på vår pc.

Efter en långt arbete med den  får han igång den. Han är tydligen någon sorts pc tekniker eller elektronikingenjör? 

Han tackar nej till  en flaska vin men tar vårt visitkort och lovar att checka av vår hemsida framöver.

14 – 15 maj

Miou, Hamnen mellan klipporna

Från Toulon till Cassis segling och motorgång i 5 timmar. För första gången sedan vi startade 2008 anlöper vi en hamn där vi inte är välkomna på grund av en kommande regatta. Tio minuters motorgång till den spektakulära hamnen Miou. Det är en fjordliknande 1 km djup vik. Vi går in i en smal fåra  mellan branta klippväggar till en brygga. Här är ordning och reda. Rena duschar, tvättmaskin och trevlig hamnpersonal. Cykeltur till den idylliska byn Cassis. Gunillas cykel protesterar genom att skrika med sina bromsar i de branta nerförsbackarna.

”Den som sett Paris utan att besökt Cassis har inte sett  något”

Regn och för stark vind håller oss kvar i Miou en natt till.  Med Gunilla som guide besöks  statyn av den berömde författaren, fyren, Napoleons logi, sandstranden, fotoutställning och en gammal  fontän. Här är rena vackra hus med blommande klättrande växter på väggarna i de trånga gränderna. I hamnen små fiskebåtar.

16 maj

Vågad segling utanför Marseille

Vågor och vind är emot oss. Det är inte mer än att vi klarar av att lyssna på talskivan ”en herrgårdssägen av Selma Lagerlöf”. Det är svårt att dricka kaffe utan att spilla. Efter tre timmar kan vi ändra kurs och sätta segel. Vid segelsättningen gäller flytväst och säkerhetslina eftersom risken är stor att kastas över bord av båtens våldsamma krängningar i de höga vågorna. Endast mesansegel och revad rullfock och inget storsegel sätts.

Frioul, stenökenön

Det blir lugnare när vi kommer in bakom den skyddande vågbytaren utanför hamnen Frioul.

Det är en stor och vid hamnbassäng med få gästbåtar. Detta tillsammans med de så gott som tomma restaurangerna och det monotona steniga lanskapet ger ett ödsligt intryck. Vi tar färjan till Marseille.

Marseille

Flera antika befästningsverk kantar infarten  från havet.  Med en ”hop on hop off buss” försöker vi få en överblick. Det som mest imponerar är kyrkan Notre Dame de la Garde, belägen på Marseilles högsta berg. På toppen av kyrktornet är den 10 ton tunga och 10 meter höga statyn av Jungfru Maria med Jesusbarnet i sin famn. Hela härligheten är guldskimrande. Utsikten från kyrkan över land och hav är vidunderlig. Längs hamnens kaj är det ett ovanligt brett och snyggt promenadstråk. Skogen av alla master från  fritidsbåtarna inne i stadens hamnbassäng smattrar av vindbyarna.

17 – 18 maj

Sista seglingen med Johanna 2013

I den svaga morgonvinden är det motorgång som gäller ut från Friouls hamnbassäng. Enligt Alesander Dumas historia lär ön utanför Frioul vara den fängleseö där  Greven av Monte Christo satt fänglsad i 14 är. 

Dimmorna lättar. Ett krafigt oväder med regnskurar och åska drar över oss. Men i kanten av regnvädret är det fin segling och motorn får vila.

Avmastning i oväder

I blåst och ösregn lyfter vi av Johannas master. De surras på däcket klocken åtta på morgonen.

Regnet piskar, riggarna tjuter, sjön bryter och båtarna i hamnen rycker hit och dit i sina tampar. Att nu gå vidare upp för Rhone är inte att tänka på eftersom vindar och strömmar i Rhones mynning gör det farligt. Vi väntar på bättre väder.

19-20 maj

Förbereder flodfärd

Master och bommar surras liggande på dåck. Onödiga skot och linor packas undan och alla segel stuvas ner. Johanna blir motorbåt, Nu är det inte möjligt att segla om motorn skulle strejka.

Vi har seglat med ett fågelbo i masten

Ett fågelbo hittas i mastfoten. Med masten rest är de omöjligt för fåglar att bygga och ha ett bo nio meter från masttoppen. Det måste ha byggts någon gång då masten som nu var liggande,

Förbjudet att gå på Rhone

Det är extremt ovanligt med så stark ström i slutet av maj, Strömmen är över 5 knop.

Slussen ut på Rhone öppnas inte och det är inte tillåtet att navigera på Rhone,

Men vi hoppas att strömmen avtar de närmsta dagarna, Vi förbereder och flyttar till Port Saint Louis hamn som ligger intill slussen mot Rhone,

21- 22 maj

Kamp mot bakterierna

Motorn går bra, men det tar för lång tid att starta. Det beror troligen på bakterier som gjort en brun smet i tanken. När motorn väl är i gång tar insprutningspumpen över med sitt kraftiga sug. Dieseln som tankats runt medelhavet innehåller en del vegetabilisk olja. Detta i kombination med lite vatten i tanken ger grogrund för bakterier. Tanken är inbyggd i skrovet och vatten kan komma in genom kondens och kanske plasten i skrovet släpper igenom en del också. Därför köps en separat plasttank som ansluts till motorn. Den rymmer bara 30 liter men med 40 liter till i dunkar så ska det fungera tills vidare. Det är en mardröm att få motorstopp på Rhone och glida iväg i den kraftiga strömmen.

Vatten mellan köl och botten.

Tyskarna vi träffar brukar tillönska oss ”Eine Handbrei Wasser unter dem Kiel”

Vi vill förståss ha lite mera vatten under vår köl men vårt Ekolodet har glappkontakt och är opålitligt. Med en lånad lödkolv och lite tenn så har vi nu reda på var botten är. Behövs på Rhone eftersom man inte ser botten i det lerblandade vattnet.

Den bästa turistvärdinnan

De stora flödena i Rhone kommer nog att förbjuda färd några dagar.

Port Saint Louis turistvärdinna ger oss förslag på massor av vackra platser att besöka. Hjälper oss att boka hyrbil. Vi får en busstidtabell för att åka till Hyrbilsfirman. Bussen kommer inte enligt tidtabellen.

Tidsnöd Svens syster Ingela skall hämtas vid Marseilles flygplats

Vi ringer turistvärdinnan som genast kör oss med sin privata bil för att hämta hyrbilen.

Vi ger henne en bukett rosor för hennes engagemang och hjälpsamhet nästa dag.

Sagoslottett La Barben

Vi njuter av Provence vackra landskap med sin karaktäristiska pinjeträd och små ålderdomliga byar med grå stenhus. På en bergklack ligger slottet La Barben som byggdes redan på 1000 talet och ägdes av samma familj i 500 år.

23 maj

Arles och Les Baux 

Bilturen går först till Arles. En gammal stad grundad av romarna. Vi beundrar arenan antika teatern, Place de la Republique med Hotel de Ville och kyrkan Eglise St Trophime. Lunch på en mysig restaurang.

Bilturen går vidare till Les Baux. Borgruinerna är från 900 talet och ligger högt uppe på en platå med branta  stup. Uppifrån ser man havet i söder och alperna i norr.

Nedanför på sluttningen ligger den gamla staden.

Vi besökta Les Baux 1964 och då bodde en del  i lägenheter inne i berget. Och på berget stack det upp tv-antenner. Turisterna var få. Den genuina atmosfären är nu borta. Nu är det en turistfälla.

24 maj

Camargue med Fåglar och zigenare

Camargue är ett stort våtmark och naturområde väster om Port Saint Louise. Ornithologique du Point-de-Gau är ett gigantiskt fågelreservat. Vi går på utstakade stiger försedda med utkikstorn. Hundratals flamingo vadar och fiskar i det grunda vattnet. Vi ser dessutom gråhäger, silkeshäger, måsfåglar, styltlöpare, berguv och olika småfåglar som sjunger i buskarna.

Tack vare Ingelas fågelkunskaper (större än våra) fick vi stort utbyte av vandringen.

Zigenernas största religiösa högtid i Europa firas den 24 maj i staden St-Maries-de-la-Mer.

Vi råkar komma dit just denna dag. Enligt legenden kom tre Marior till staden efter Jesu korsfästelse, nämligen; Maria Magdalena, Maria Jacobi och Maria Salome. De hade sin tjänarina Sara med sig. Sara är zigenarnas skyddshelgon. I täten av processionen rider ryttare på vita hästar, sedan bärs utsmyckade dockor föreställande Sara och Maria. En stor folkmassa följer efter sjungande och bärande på krucifix. Många zigenare ser vi i processionen. Hela tåget går ner till stranden. Hästarna vadar ut i vattnet mot bränningarna. Prästerna välsignar havet och tusentals människor trängs på stränderna.

25 maj

Avignon med sitt påvepalats och berömda bro

Försedda med bra kartor över Avignong ger vi oss ut efter kajerna. Bron St Bénézet från 1177 är känd från visan ” Sur le Point d´ Avignon” som vi sjöng en gång på fransklektionerna. Påvepalatset är en enorm byggnad från 1300 talet. Här har sju påvar härskat i stor rikedom och pompa. Stora tomma salar med turistinformationstavlor mötte oss. Vi försökte föreställa oss hur här en gång såg ut. Kallt, kargt!

26 maj

Naturskyddsområdet Vigueirat

Vigueirat var ett bra val. Här åter igen får vi glädje av Ingelas ornitologiska kunskaper.

För att underlätta promenaden över våtmarkena finns här träspänger utlagda. Förutom fåglar av olika slag finns här bisamråttor och vattensköldpaddor.

27 maj

Sista dagen på medelhavet

Strömmen går  äntligen  ner till 2500 kubikmeter vatten per sekund vilket är normalt flöde.

Ingela som skulle åka båt fick istället en veckas bilsemester med oss.  Sista dagen med hyrbil blir med Ingela till Marseille. Proviantering och filterbyte för att få säker motorgång på Rhone i morgon.

Frankrike

30 april – 5 maj

“Qu´a vist Paris, se noun a vist Cassis a rien vist”

Citat av lokalpatrioten, författaren Mistral. Vi tror att det översatt till Svenska blir;

2012 blev Calanques nationalpark. Här ingår Cassis och Miou. Det är ett omtyckt vandringsområde.

Vi förvånas över att vi sett ytterst få stora fisketrålare. Däremot massor av turistbåtar som fiskar på annat sätt.

Kärt möte

I Port Napoleon finns Ingegärd och Kjell som lotsar in oss ´bredvid sin segelbåt.

Kjell sålde sin Swan 36 ”Hedda” till mig för 29 år sedan. Det var så vi lärde känna Kjell.

De är på väg ut på Medelhavet och vi på väg från. Vi  byter sjökort och lotsböcker med varandra.

Odjuret Tarasque vid Slottet Tarascon

Enligt legenden har heliga Marta räddat innevånarna i staden Tarascon från odjuret Tarasque.

Ett människoätande odjur. Till hälften Bälta och till hälften lejon.

Bredvid oljuret reser sig det höga, grova medeltidsslottet.