19 september

Dramatisk slussning.

Slussarna ligger här tätt efter varandra.  När en av slussarna  äntligen efter en halvtimme äntligen visar grönt har vi glidit åt sidan in i en dybank.  Vi försöker vrida ut fören med bogpropellern och med att pressa en planka mot land från fören och köra framåt.  Men till slut lyckas det att backa loss istället.

Äntligen inne i slussen stängs inporten och vatteninsläppet startar från utporten innan vi  hinner göra fast mot pollarna. Strömmarna trycker båten mot båda slussväggarna och sedan kastar strömmen över båten till ena väggen. En mantågsstötta fastnar mot slussväggen  när båten är på väg upp. Båten lutar betänkligt innan mantågsstöttan böjs och lossnar från slussväggen. Vi reklamerar den vårdslösa slussningen till ledningen. De lovade att tala med slussvakten som kör denna sluss nr 41.  Vi lägger till i Fontenoy-le-Château intill en segelbåt med två holländare.. Holländarna var med om nästan exakt samma incident som vi och de har också rapporterat till ledningen så vi hoppas de kan ge slussvakten något annat jobb.  Det var den enda slussen som var bemannad alla andra slussar i Vosges har vi själva manövrerat. De fungerar som slussarna i Saone utom att vridstången som man startar slussen med är ersatt med en Joystick.

20 september                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 21 slussar                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     Bara sluss nr 30  krånglar. Slussen startas med joysticken  lampan blinkar att signalen är uppfattad, slussen visar grönt.  Vi åker in mot slussen men vad nu det blir rött och "inporten" stänger mitt för näsan på oss.  Vi väntar en halvtimme och ringer  kundservice för slussarna.  Vi förstår inte varandra eftersom de talar bara franska. Efter backning och omstart med joysticken kommer vi  till slut  in i slussen och slussas vidare.

Det känns i benen att klättra upp på slusstegarna,  lägga linorna om pollarna och starta portstängningen. Varje sluss lyfter oss ca 3m.

Kvällens angöring  blir i Thiélouze   före sluss 13. Här finns stora bondgårdar med gödselstackar hö och kossor mitt i byn mellan bostadshusen. Vi ser en ung grabb som vallar hem kossorna med en traktor som kofösare.    Byns lilla pikanta kyrka får äran av ett besök från oss 

21-24 september

Epinal, staden med Frankrikes bästa blombuketter

Efter 13 slussar upp och 14 nerför och en liten grund trång kanal är vi i Epinal. Slussning medströms är mycket lättare än upp eftersom strömmen i slussen då inte är så stark. Det gäller bara att linorna inte fastnar för då blir båten hängande ovanför vattenytan. Stora välkomponerade vackra blombuketter finns utspridda på broräcken, i rondeller, hängande i pelargångar och på kajerna. Alla med vackra fräscha blommor i alla förger och kombinationer. Staden har fått pris för sina buketter.

Epinals bildmuseum, Frankrikes sämsta museum

Serieteckningar, klippdockor och de historiska teckningarna i museet är inget som vi rekommenderar att besöka.+

Skvaller om Epinay från 1700 talet

Enligt Norisk familjebok från 1800 talet blev Louise Florence Petronille markisinna när hon gifte sig med "generalförpackaren" markis d´Epinay som snart övergav henne. Hon började sedermera umgås i Paris  literära kretsar och gjorde sina salonger till en samlingsplats för tidens främsta skriftställare. För Rosseau som fängslats av hennes behag byggde hon en paviljong, det senare så berömda eremitaget. Där bodde filosofen 1756-1757. När markisinnan istället ägnade sin ynnest åt baron Grim istället fördrevs Rousseau från Eremitaget. Epinal var första stad som betalade skatt efter franska revolutionen 1789 kanhända berodde det på generalförpackaren (skattindrivaren) markis d´Epinay?                                                                               

I dagens Epinal är det liv och rörelse, gubbar och gummor, rollerbladsburna tonåringar, slipsprydda affärsmän och fotograferande turister.

Rob, hängiven båtbyggare

En svenskflaggad båt lägger till bakom oss i Epinals gästhamn. Ombord är Rob (Robin) tillsammans  med sin sambo Gunilla.  Rob är engelsman men har bott och arbetat i Sverige i många år. Bland annat på Göta kanalbåtarna. I Johannas styrhytt byter vi kanalböcker och tipsar varandra om hamnar. Dagen efter är vi inbjudna till hans motorbåt. Båten är ett mästerstycke i renoveringsteknik. Den är från början en träbåt som torkats slipats,  förstärkts och plastats in med olika lager av epoxi. Finish, ordning och reda ombord är i toppklass. Båten är som i nyskick.  Vi är imponerade.

Trångt möte

På väg från Epinal till Châtel-sur-Moselle möter vi en 5 m bred pråm. Pråmen går i mitten. Vi väjer åt styrbord (till höger) så mycket det går. Pråmen fortsätter i mitten och väjer ingenting. Det ser inte ut att vara plats nog för Johanna. Pråmen visar inte den blå skylten som talar om att vi skall mötas med vänster istället för högertrafik. Det är således högertrafik som gäller. Men vad menas nu?? Det står en kvinna i pråmens för och håller ena handen rakt upp och pekar med den andra mot pråmens högra sida. Menar hon att vi skall väja och ha vänstertrafik?  Nej det finns inte tid nu att byta sida och något sådant tecken finns inte i väjningsreglerna. Vi styr så långt till styrbord (höger) att vi står på grund mer än så kan vi inte väja. Med hjärtat i halsgropen är det bara att vänta och hoppas att vi inte krockar. Det blir lite mindre än en meters lucka. I efterhand förstår jag att pråmen var djupt lastad och kunde inte gå närmare land. Kvinnans uppgift var att leda styrmannen så att den skulle gå fri från oss och grund på andra sidan. Hon kunde mera exakt bedöma var pråmens för var i kanalen än styrmannen som hade styrhytten i pråmens akter. 

Châtel-sur-Moselle och tyska Tübingen nu i vänskapsband.  

En minnessten över regionens stupade finns invid den vackra kyrkan. De stupade var soldater i division Blindee som löd under den berömda generalen Leclerc.  Bredvid en minnessten som visade på vänskapsband mellan Châtel-sur-Moselle och byn Tübingen i Tyskland. En gigantiska fästningsruin finns högt belägen i byn. Minnesstenar över respektive regions stupade i både första och andra världskriget hittar vi nästan varje fransk stad.

25 september

Husbils och båtfolk i Charmes                                                                                                                                                                                                                                                                                        Vi vinkas in av våra tidigare holländska vänner och parkerar Johanna på ett svenskflaggat område med blågult staket bara för oss. Här är ca 50 husbilar och vid kajen 5 båtar. Här har vi vattenurtag, el och dusch. Tvättinrättningen intill passar också bra efter två veckors båtresande. Husbilsfolket är i vår ålder dvs 65+. De promenerar, vallar hundar, lagar trasiga detaljer på sina husbilar. Några  sitter i trädgårdstolar och pratar, andra har satt stolarna i kajkanten och metar. 

26 september

Det går utför för Johanna

Det är enklare att slussa när det går utför eftersom strömmarna från slussningen hamnar utanför slussbassängen. Efter "bara" 15 slussar är vi i Richardménil som får bli natthamn. Som vanligt börjar besöket med en cykeltur och som vanligt går turen till kyrkan. Härifrån ser vi landskapet bättre än nerifrån kanalen. Hamnavgifter är måttliga  4 €, tillkommer 2€ för de som vill ha el. Billigaste betalhamn hitintills.

27-29 september

Kanalerna säkrare och mysigare än Medelhavet?

Efter tilläggning i Toul dyker ett svenskt par upp, Klas och Maritha. Med sin Bavaria har de avverkat kanalerna  ända ner till Port St Louise vid Medelhavet. De fick uppleva den kraftiga Mistralvinden och såg ingen anledning

att utmana den med vågor och allt. Varför inte njuta av kanalernas idyller istället? Masten skickades hem. Båten är deras flytande semesterhem och någon brådska att åka norr ut är det inte. 

Nancy imponerar

Busstur från Toul till Nancy. Place Stanislas,  torget i Nancys mitt är något aldeles extra. Torget är omgivet av Hotel de Ville (rådhuset), operan, restauranger. Mellan de pampiga byggnaderna finns vackra guldfärgade stora järnportar som glittrar i solskenet. Partier av det stora torget är belagda med gräsmattor och fantastiskt arrangerade blomsterarrangemang. De är placerade på torgets stenbeläggning. Lukt och sevärt är också den täckta matmarknaden vi Place Charles III. Här frestar allehanda vackert exponerade läckerheter som frukter, fisk, kött och grönsaker.

Smurfare  ombord                                                                                                                                                                                                                                                                                                       Glada ungdomar med blå ansikten och mössor i form av vita påsar på huvudet kommer fram till oss och börjar intervjua,  En av dem kan lite engelska. Han säger att det är ett rally, men inte ett rally med bilar utan ett rally där de snabbt skall skanna av ´åsikter om Toul. som vi uppfattar syftet.  Det är ett skolarbete. Att vara smurfare underlättar och får folk att släppa loss. Språkbariären hindrar oss att kunna ge vettiga svar på deras frågor. En bild på smurfarna ombord istället för intervju är ett förslag som vi genast nappar på.

Canal-des-Vosges Hösten 2013

.