30 april – 1 maj

Johannas besättning återfunna i Grekland

Efter vinteridé, skidåkning, långfärdskridskor och isjaksegling i Sverige  är vi nu tillbaka.

Sju månader har Johannas besättning varit borta.

Akropolis plundrat, sprängt och förstört.

På väg mot Halkoutsi utforskar vi en liten bit av Aten

I Akropolis tempel med det nyöppnade muséet träffade vi  kung Kekrops med sitt  manshuvud och ormkropp. Han var liksom förstenad så det gick tyvär inte att prata med honom. Det lär i alla fall enligt mytologin vara han som bestämde vilka gudar som skulle skydda staden  nämligen Gudinnan Athena och guden Poseidon.

500-talet fKr hölls här de sk Panathenska spelen med idrotts och musiktävlingar vinnaren fick en amfora med olivolja eftersom oliven var Athenas heliga träd.

På 400-talet FKr började athenarna bygga templet Parthenon men så kom perserna och tände eld på det.

På 100-talet fKr kom romarna och plundrade men Herodes Attikus lät då bygga teatern som används än i dag för konserter baletter etc.

Under medeltiden blev Akropolis tempel kristna kyrkor till jungfru Maria istället för jungfrugudinnan Athena.

Mot slutet av 1500-talet ändrade Turkarna Parthenon till en moske.

I slutet av 1600 talet bombarderade venetianerna templet och lyckades att få det hela att explodera så att hela taket blåste bort. Detta genom att turkarna använde det som krutlager. Den ansvarige för detta var  svensken Otto von Köningsmark som då blev känd som den som lade en av världens sällsammaste helgedomar i ruiner, Partenontemplet i Aten.

Nästa plundring blev i böjran på 1800 talet då engelsmannen Lord Elgin tog med sig en massa marmorstatyer som nu förvaras i Brittish Museum. Det är klart att grekerna vill ha tillbaka dem men de har t.v. gjort kopior på flera av dem som finns bland alla orginalstatyer i muséet vid Akropolis.

Dagens problem är luftföroreningarna som bryter ner pelare och statyer. Men eftersom flera av dem nu finns inomhus så bör väl en del räddas till eftervärden..

Vi förvånades över att templet ändå var så intakt trots alla plundringar och sprängningar genom århundradena.

Med stora lyftkranar håller man nu på att reparera tempelpelarna.

Rånförsök i tunnelbanan

Som att det inte var nog med alla historiska plundringar.

Vi fick också uppleva ett plundringsförsök vid t-banefärden från templet. Tre förslagna personer två män och en kvinna försökte ta Gunillas plånbok på ett mycket raffinerat sätt.

En skrek Omonia Omonia (Det är en tunnelbanestation som vårt tåg inte gick  till. Hans skrik var för att skapa förvillelse)  Han hade en plastpåse över Gunillas midjeväska under plastpåsen gick kvinnans hand fram. Jag såg handen som försvann under påsen och skrek till!  De backade då  blixtsnabbt ut ur tåget till perrongen. Dörrarna gick igen och  tåget gick iväg och våra vägar skildes på så sätt. Rånförsöket  gick mycket snabbt på bara några sekunder. Vi konstaterade att de endast hunnit dra upp blixtlåset men han aldrig ta något.

Vid nästa station berättade vi för en polis om rånförsöket med polisen var måttligt intresserad av signalement etc

Arbetets dag, arbetsfri dag i Aten

Första maj firas med plakat och demonstrationståg precis som i Sverige. Alla indragningar och försämringar som Grekiska staten nu tvingats göra för att få lån till statens underbalanserade ekonomi är inte populära och missnöjet är stort bland vanligt folk.

Eftersom det fanns risk att demonstranter och motdemonstranter skulle drabba samman så var  flera polispatruller beredda och utplacerade några kvarter ifrån själva demonstrationstågets väg. Poliserna var väl utrustade med hjälmar, sköldar och gasmasker. Vi höll oss på behörigt avstånd från själva demonstrationsmarschen och åkte istället bergbana till Atens utsiktskpunkt. Staden verkade oändlig man såg inget slut. Förvånansvärt få skyskrapor jämfört med andra storstäder.

2 maj-7 maj

Bland vrak och klassiker

När vi återvänder till Petros Marina i Halkoutsi önskas vi varmt välkommen av Lasarus. Han vispar ivrigt på svansen och fortsätter sitt vaktjobb mot matlön. Han är ibland lite väl nitisk i sitt vaktande.

På varvet finns grekiska segel och välskötta fiskebåtar samt flera vrak och skrotbilar.

8 maj – 10 maj

Brådskande sjösättning

Vi putsar på båten. När vi äntligen är klara så är vädret först för dåligt att sjösätta. Det har varit stormvarning och vågorna har nu gått höga.

Men det får inte vara vågor för då kan både vagn och båt skadas så därför väntar vi tills det blir bättre väder.  

Så äntligen en morgon 8 maj är det uppehåll i blåsandet och vi hinner knappt få i oss frukosten förrän Petros satt båten på sjösättningsvagnen och så bär det av till stranden.

På vägen ner lövas vi av trädgrenarna som masten mejar ner.

Vagnen har gummidäck och körs på sandbotten med hjälp av långa stänger till en truck på land.

Väl i vattnet startar vi motorn och backar vidare ut för egen maskin till djupare vatten.

Johanna, hamnens enda segelbåt

Vi slörar ner mellan den långa ön Evia och Grekiska fastlandet. Eftersom det skall bli hårdare vindar senare på dagen seglar vi en kortare sträcka och angör fiskehamnen Nea Stira. Vi är hamnens enda segelbåt bland alla fiskebåtar.

Vi kyler ner oss med årets första medelhavsdopp och njuter sedan av en kortare cykeltur

Sven försöker köpa ett bageri.

I Bageriet ber Sven att få köpa ”O foúrnos” bagaren svarar på engelska att han vill inte sälja sitt bageri men ”bröd” kan han sälja.

Bara svenska seglare

Vi lämnar vår fiskehamn och forsar fram för bara fock och mesan i 6 knop. Så långt vi kan se finns inte en båt ute på havet i dag. Efter någon timme får vi syn  på en båt. När den kommer närmare ser vi till vår förvåning att den är svenskfaggad. Det visar sig vara Leif och Lena med sin motorseglare Ika från Vaxholm.

Vi angör båda Karistos hamn på sydsidan av Evia. På restaurangen ”Restaurang” äter, dricker och byter vi erfarenheter med Leif och Lena. Leif berättar om hur det gick till när han köpte sin Ika i Turkiet. 

11-12maj

I styv kuling mot Andros

Väderprognosen säger 4-5 beaufort nordostlig vind. Motsvarar 5,5 till 10,7 m/s. (frisk till styv bris). Vår gräns är 10 m/s så vi tänker först stanna. Spegelblankt på morgonen och alla segelbåtar försvinner  från hamnen och så gör även vi.

Vinden ökar, vi revar seglen och när vi seglar genom sundet mellan Andros och Evia ökar vindstyrkan stundtals till 14 m/s. Sundet är en tratt med ökande vindstyrka och våghöjd. Några av vågorna sköljer över båten, kaskader kommer in i sittbrunnen.. Vi har en obekväm, otrevlig och blöt seglats. Vi hoppas på lite lä när vi närmar oss land men de grekiska öarna saknar vindbromsande skog och när man närmar sig land så kommer istället byiga kraftiga fallvindar.  När vi kikar bakåt ser vi att vår gummijolle försvunnit. Kvar är bara den avslitna draglinan. Troligen har jollen vattenfyllts eller varit upp och ner. Vår angöringshamn Gavio ligger djupt in i en vik med stora berg som borde bli ett bra skydd mot den nordostliga vinden, men vindstyrkan är lika kraftig här som ute i sundet. Vågorna är förståss mindre. Vi snurrar runt i hamnen för att hitta en bra kajplats. Vi får hjälp med tilläggning i den starka vinden av två coast guard poliser och tre privatpersoner. Vi förtöjer långsides med jättefendrar mot kajen och fören mot vinden. Vid inklareringen hos coast guard gör vi  en rapport om vår försvunna jolle.

Förutom jollens färg, längd och bredd etc vill de även veta namnen på mina föräldrar. Jag förklarade att de är döda men deras standardrapport kräver den uppgiften.

Vi har en omskakande natt när vinden tjuter, visslar och vibrerar Johanna.

Nu avvaktar vi bättre väder innan vi går vidare.

Det är inte kul med kuling.

13 maj

Busstur till Andros stad

Eftersom vindarna är för starka tar vi bussen till andra sidan ön.

Vad är värst segling i styv kuling eller en busstur på serpentinvägar med branta stup?

Vi passerar små idylliska byar med sina vackra folktomma stränder och tomma hotell.

Turisterna kommer först i juni. Havet glittrar turkosblått.

Nästan alla hus är vita med blå dörrar och fönsterluckor.

I Andros stad strosar vi på den marmorbeklädda huvudgatan kantad av affärer och restauranger.

Det enda museum som är öppet är moderna konstmuséet. Här får vi nytta av vår ansenliga ålder och får gå in gratis.

Vi är de enda besökarna och njuter av grekiska konstnärers verk.

14 maj

Roderhaveri till havs

Äntligen måttliga vindar! Vi sätter kurs mot Tinos och ser fram emot en mysig segling. Men vad händer? Det händer ingenting när man vrider på rodret. Gunilla får styra med rorkulten istället för ratten. Sven kryper in i båten och letar efter felet. Det visar sig att de turbolenta vindarna i hamnen skakat av två olika bultar för roderaxeln.

Vi får styra på gammalt vis och seglar i fina vindar till Staden Tinos.

Kryp för Guds skull

Nunnan syster Pelagia fick en uppenbarelse 1823 av Jungfru Maria som visade var en Ikon varit begravd i 850 år.

Ikonen har en undergörande kraft och därför vallfärdar ortodoxa kristna till kyrkan Pangagia Evangelistria i Tinos. Många av de fromma kryper på knä uppför den långa gatan till kyrkan. Vi tror först att det är någon som valladr sin hund tills vi upptäcker att det vär en krypande människa.  Den överdådigt smyckade kyrkan är full av festklädda människor. Stämning blir suggestiv av prästernas entoniga mässande, rökelse och brinnande vaxljus. Kyrkobesökarna kysser ikonen. På vägen från kyrkan finns hundratals stånd med ikonförsäljare. Gunilla funderar på att köpa en ikon med ett ben. Men beslutar sig för att lita pä läkarvetenskapen istället.

15 maj

Begravning i Mykonos

Från Mykonos nya fina marina cyklar vi till staden. Här kryllar av turistar. Mykonos är turisternas Mecca.

Vi går vilse i de vindlande gränderna och så småningom befinner vi oss på en kyrkogård. Där blir vi genast inviterade att deltaga i en samlingsstund på kyrkogården. Vi blir generade, vi har inte rätt klädsel och förklarar att vi bara vill studera kyrkan och kyrkogården. Men de insisterar ändå på att bjuda oss på sötsaker och congac. Vi får en trevlig pratstund med en svåger till den döde. Vi avslutar dagen med en god middag på restaurang där pelikaner vandrar runt.

16-18 maj

Naxos krokiga gränder

På vår promenad genom Naxos smala gränder försöker en bil köra om oss, men eftersom det bara är någon cm mellan bilens backspeglar och husväggarna så får bilen köra i vår promenadtakt tills vi kommit till en portgång där vi trycker in oss så att bilen kan passera. Efter något hundratal meter smalnar gränden så att bilen måste backa tillbaka och vi får ännu en en gång leta upp en port att gå in i. Gränden smalnar sedan ytterligare så att vi inte längre kan hand i hand. Venetianare och Greker har byggt staden. Vi upplever oss förflyttade flera hundra år bakåt i tiden.

Katamaranen i Naxos

Vi blir inbjudna till ett holländskt par som stolt visar upp sin jättestora katamaran.

Katamaran = två segelbåtar som sitter ihop med ett lågt hus emellan sig och med en mast mitt i huset.

Ios klassisk grekisk ö

Husen här är som på övriga öar kritvida med blå dörrar och fönsterluckor. Grekisk östandard? Vi angör mitt för coast guards hus men bryr oss inte om inklarering. De kommer inte heller själva för titta på våra papper. Vi träffar tre glada svenskar som varit med sin båt i samma turkiska vatten som vi planerar att gå till. Vi får lite tips. Lägger sista handen på roder-reparationen och nu kan vi äntlligen ta ut svängarna.

19 maj

Santorini världens mest fotograferade ö

Vulkanutbrottet 1450 f. Kr omformade nuvarande ön Santorino och bildade den gigantiska kraterlagunen. Legenden säger att Ön Santorino är det sjunkna Atlantis.Vi hyr bil, promenerar och fotograferar. Serpentinvägen 370 m upp till gamla Thira efter bergssluttningen blir en nervpirrande, dödsföraktande upplevelse. Ruinerna som nu syns är rester efter staden som  återuupbyggdes århundradena f Kr. Vi urskiljer bostadshus, teater, kyrka, gymnasium, marknadsplats, avloppsledningar och brunnar. Vi ser också Reliefer av Delfin, lejon, örn och porträtt av amiral Artemidoros från Perge med sin lagerkrans.

Dagens Thira ligger på en annan klippa högt med utsikt över kraterlagunen. Staden förstördes också, men så sent som 1956 av ett vulkanutbrott. Nu återuppbyggd i terasser med mängder av hotel, barer, restauranger och småbutiker. Här är också många kyrkor med sina välkända blå kupoler. Utsikten är hissnande, betagande storslagen. Vi hör språk från hela världen ackompanjerat av ett ständigt knäppande från alla kameror. För att nå dessa attraktion från hamnen 270 m nedanför rider man åsna eller åker linbana.

20 maj

Frossa

Efter någon halvtimmes arbete i vattnet med Johanna i fiskehamnen Anáfi får Sven frossa. Trots en havtimmes vila under dubbla täcken och tröja slutar inte skakningarna. Febertermometern visar på 35 grader så för säkerhets skull ringer  jag  min bror Lennart för rådgivning. Han säger attdet  kan ta flera timmar innan frossan släpper. Men tipset är att  en promenad kan n snabba på upptiningen.  Promenaden blir till en taverna 260 m över  havet.  Fiskargubbarna såg  undrande på den  skakande huttrande seglaren som  i 21 graders värme gick  med toppluva, handskar, tröja och jacka.. Efter halva vägen upp kommer vi på att det blir kolmörkt på återvägen så det blir en extra tur ner att hämta pannlamporna. Strax före tavernan så släpper skakningarna och det går att börja lätta på klädseln. På tavernan träffar vi svenskan Mall- Reet  som semestrar där med sin franske särbo Oleg.  Vi får en trevlig kväll tillsammans.

Enligt legenden så skapades ön Anáfi av guden Apollo för att rädda Jason och argonauterna på deras resa efter det gyllende skinnet.  Legenden har troligtvis anknytning till vulkanutbrottet på Santorini.

21 maj

Delfin visar vägen

Dagens sjutimmrs segling varar i lätt bris och njutningen förhöjs av en delfrin som simmar länge framför oss och vi upplever att den visar vägen till  nästa ö som är  N. Astypálaia.

22 maj

Internationell samling i hamnen 

Medelhavsseglare strålar samman i Astypalaias fina hamn utan att bli osams. Så fort en ny båt anländer rusar genast några fram för att ta emot trossen. Det är båtar från Tyskland, England, Frankrike och så Johanna som sticker ut genom sitt antika utseende. En av båtarna har endast EU- flaggan i aktern och det visar sig vara Italienare.

Borgbesök, bad och båtunderhåll är det som gäller i dag. Vi äter på en Taverna och katterna vill ta del av våt mat men vi är vegetarianer i dag och det är inget som katter gillar. En besservisser engelsk lady talar om för oss var vi skall klarera in, var vi skall köpa mat, hur vi skall lägga båten, medan  hennes undertryckta man sitter tyst och läser böcker. Som tur är så kommer det flera båtar mellan oss och ladyn så vi kan koppla av.

24-25 maj

Livsfarliga dykuppdrag

Kalimnos är känt för sina svampdykare. På stadens museum träffar vi en kvinna som stolt berättar om  sin morfar, kapten på ett dykarfartyg.

Dykarna for iväg i sju månader men innan var det en stor avskedsfest där man tog adjö av släkt och vänner eftersom många aldrig  kom hem igen. De drunknade,  blev invalidiserade eller dog av dykarsjukan. Från början dök männen nakna med en stor sten i famnen för att hinna ner på större djup innan syret i lungorna tog slut. Sedan kom de tunga dykardräkterna med blyskor, en stor hjälm och en slang till fartyget där man pumpade ner luft. Nästa etapp blev tryckluftstuber, andningsmask och tryckregulator, då behövdes ingen slang. I början förstod man inte att för snabb uppstigning med dykutrustning gav bubblor i blodet. Enligt muséeguiden förstod dykarkaptenen att det fanns ett samband men att man förlorade för mycket tid på att stiga upp i etapper. Sedan tio år tillbaka har det blivit en sjukdom på svamparna. I dag dyks det inte så mycket efter svamp men istället är det dykfiske och dykning med turister som gäller.

I nästa hamn Nisiros tar en fransman emot den ena aktertampen och en engelsman den andra medan en holländska hjälper till att fendra av mot sin båt. Som vanligt är vi speciella med vår lilla träkantförsedda Johanna när vi glider in mellan  två bautabåtar.

Kajspatserarna pausar gärna vid Johanna och beundrar henne.

26-29 maj

Rodos

Vi kommer 2338 år för sent

för att få segla in mellan benen på solguden Helios (Kolossen på Rodos). Vi är inte ledsna för det. Vi får istället segla in mellan hinden och bocken som kantar hamninloppet på två väldiga kolonner. Solguden Helios byggdes i brons av nedsmälta vapen från en av alla segrar på Rodos. Den var 40 m hög och var ett av världens sju underverk.  En jordbävning välte den 227 år f Kr.

Greksvenska vännerna Christina och Jannis

Vi blir hembjudna och får vällagad grekmat. Bläckfiskringarna är inte sega gummisnoddar utan möra, saftiga och kryddade. Sedan får vi fler läckra anrättningar. Nästa dag blir det en biltur till en utvald restaurang som kan de rätta knepen i tillagningen. Åtta smårätter som går utöver det mesta. De flesta vegetariska. Recepten som vi vill veta är tyvär hemliga.

Riddarliv i Rodos

Vi går genom den gigantiska frihetsporten i muren runt Rodos gamla stad. Vi  fortsätter vidare  upp för riddarnas gata till Stormästarnas palats. Nu precis som på riddarnas tid hör man många språk på gatan. Riddarna representerade sju nationer och hade härbärgen nationsvis efter gatan. De tillhörde Johaniterordern. Riddarna kom ofta från romerska adelsfamiljer. De svor klosterlöften om kyskhet lydnad och fattigdom. Men de var också krigare. Deras huvuduppgift var från början att vakta Jesu grav och hjälpa pilgrimmerna i det heliga landet men hamnade på Rodos 1306. 1479 misslyckades ett turkiskt anfall med 100.000 man och 170 skepp mot riddarnas arme med 7000 man. Vid en annan atack 1522 kom 200.000 turkar med 400 skepp och anföll de då 6000 man och 650 riddare. Atacken misslyckades först  men efter belägring erövrade turkarna Rodos under ledning av sultanen Suliman. Riddartiden tog då slut på Rodos. De180 riddare som överlevde anfallet grundade senare en ny helgedom på ön Malta. Rodosborna som kämpade på riddarnas sida avrättades.

Tur att man inte levde på en tiden.