RUMÄNIEN

6 juni Nationaldagen firas

Vi firar Sveriges nationaldag med att hissa flaggspelet och ta en kalldusch på polisens pontonbrygga ur duschpåsen. Riktigt skönt att få frysa några minuter. Morgonduscharna är nämligen kalla och kvällsduscharna solvärmda.

Utklareringen ur Bulgarien gick ovanligt snabbt bara 10 minuter om man inte räknar in timmen kvällen innan då blanketterna förebereddes och att vi fick vänta en halvtimme innan hamnkaptenen  kom till sitt kontor dagen efter.

Inklarering i Rumänien

Direkt efter att vi i Cernavoda angjort mot en stor arbetsbåt kommer en Puscherbåt och ropar i högtalare att vi skall lämna plats eftersom det är hans plats. Han meddelar också att vi är välkomna att lägga till utanpå hans båt. Det passar ju också bättre att minsta båt ligger längst ut. När vi har lagt till skjutsar Puscherbåtskaptenen oss i sin bil till inklareringskontor och senare till en trevlig restaurang.

Inklareringen  i Cernavoda blir rekord på antal blanketter ca 10 st. På alla blanketterna vill passpolisen ha både min stämpel och signatur. Inte för att jag läser igenom eller förstår vad jag skriver på.  Jag litar på att passpolisen har justa blanketter.

Komplicerat eftersom vi nu har en extra besättningsmedlem, Fritz som skall mönstra av.  Passpolisen vill att han skall klarera ur båten och sedan klarera in i Rumänien igen. Fritz protesterar. Vi enas om att han kan klarera ut i sista Rumänska staden innan han lämnar Rumänien och att han då skall kunna visa en kopia på besättningslistan. 

Cernavoda vildhundarnas stad

Efter ett trevligt restaurangbesök med Fritz gäller det att i mörkret gå tillbaka till båten utan att bli biten  av någon vildhund. Vi har blivit varnade för vildhundar som håller till i hamnområdet. De är ofta i grupper och vaktar sina revir. Promenaden längs dessa gator var en av de värsta. Hundarna vrålar och morrar.  Vi väntade bara på att få ett par käftar runt smalbenen. Vi går tysta i rask takt och stirrar rakt fram. Vi når båten och andas ut.

7 juni

Romer och rumäner i ett romantiskt landskap

Vi fortsätter mot Braila i solsken och kraftig motvind. Donau breder här bitvis ut sig till stora sjöar där vågorna byggs upp så att skummet stänker upp över Johannas däck. Vi ser flera vackra kyrkor med lökkupoler mellan trasiga små pittoreska hus. Ett zigenarläger med tält i uruselt skick på en sagolikt vacker strand. Många fiskare efter stränderna och i småbåtar. De vinkar ofta  till oss och vi vinkar tillbaka.

Braila är en välskött stor stad. Gatorna är anlagda som en solfjäder mot hamnen och den gamla stadsdelen.  Vi letar efter internetspot, när ett äldre par stannar och vill hjälpa oss. De talar lite franska. De följer oss till ett internetcafe men där gick det ej att komma åt skypeprogrammet. Då blir vi istället hembjudna till dem.  Hyreshuset ser på utsidan grått, trist och förfallet ut men deras lägenhet är mycket fräsch och trevlig.  De har Skypeprogrammet men på rumänska så de ringer genast sin dotter som kan engelska och vi får kontakt med vänner i Sverige med vår pc via deras adsl-sladd. De bjuder oss på kaffe och sedan skjutsar oss till hamnen.  Som tack för all hjälp så får de ett litet paket innehållande en osthyvel och smörknivar i trä.  Vi fick då besked av en ny hamnvakt att vi måste lämn hamnen senast 06.00 nästa dag. Enligt förra vakten fick vi lov att ligga där flera nätter.

Hembjudna

8 juni

Tilläggning i virvlar

Kl 06.00 åker vi några hundra meter nedströms för att lägga till utanpå en ponton. Vi gör flera försök men så fort vi närmar oss snurrar vår båt runt i en kraftig strömvirvel.

Intill pontonen går strömmen åt motsatt håll mot lite längre ut

Vi väljer istället en stor båt 50 m längre ner och där var det lugnare.

Tilläggning görs  alltid med fören mot strömmen. 

Flyt i saltsjö

Vi skakar fram i en skraltig spårvagn till Lacu-Sarat utanför Braila. Vi förstår ej hur man skall betala så vi åker gratis. En kontrollant kommer ombord och gör stickprov. Vi ingår inte som tur var i stickproven.  Spårvagnen stannar vid en insjö mättad med salt.  Vi hoppar genast ner i saltlösningen och fösöker simma. Det är varmt cirka 25 grader. Svårt att simma för man hamnar nästan ovanpå vattnet. Ryggsim går lättare.

Botten längre ut är hårdare och består av saltkristaller som vi tar upp med fötterna för det går inte att dyka. Kall sötvattendusch finns att sköja av saltet med som tur var.

En annan begivenhet är lera i träkar som man kan smörja in sig i. De insmorda gubbarna såg ut som om de hade svarta kostymer på sig. Gunilla smörjer in sig och det ser ut som sexiga svarta strumpor.

Efter saltbadet smakade Mica en typisk rumänsk måltid bra. Vi har hört talas om läckerheten men visste inte vad det var. Det visar sig vara kryddiga saftiga välsmakande köttfärsrullar.

Rumäner och Zigenare

Relationerna mellan Rumäner och Zigenare är konfliktfyllda. Piratvarningen från kaptenen i Vidin förstår vi nu gällde zigenarna. En man på båten vi låg utanpå kom störtande från gatan med våra låsta cyklar till oss eftersom han befarade att zigenare skulle klippa låset och stjäla våra cyklar. Jag tror att farhågorna för zigenarnas tjuvaktighet är mycket överdrivna.

9 juni

Moldavien->Ukraina->Rumänien

Några km efter  Braila passerar vi först Moldavien sedan Ukraina innan vi återigen kommer in på Rumänskt territorium. Moldavien har bara några hundra meter strand som de fått av Ukraina för att kunna ha en egen hamn med  förbindelse till Svarta Havet. Efter Moldavien passerar vi 5 mil strand till Ukraina. Här är det tätt mellan vakttornen, men vi såg inga vakter i något av tornen så de är kanske bara historiska monument. Genom allt slam som Donau transporterar så bildas nya öar och riktningen ändras. Detta har skapat en ännu olöst gränskonflikt eftersom gränsen historiskt gått mitt i floden.

Kanonbåten Republica

Kaptenen på kanonbåten Republica i Tulcea vinkar in oss. Tar trossen, öppnar grinden, önskar oss välkomna och kysser Gunilla på handen. Republica byggdes i Österrike 1888. Hon har deltagit i första världskriget som kanonbåt. Efter andra världskriget kom hon till Rumänien och är nu restaurangbåt och tilläggningsplats för långseglare.

Hon är en hjulångare med en välsmord fin ångmaskin. Det ser ut som att det skulle kunna gå att starta upp ångmaskinen omgående.

På övre däck är det en fin utsikt över hamn och strandpromenad. Första middagen, en fiskrätt var inget vidare, vi ger dem en chans till och nästa dag lyckades de få till en god middag.

10 juni

Tulcea porten till Donaudeltat

Tulcea är en modern välskött stad med fina välskötta planteringar och fontäner. Längs kajerna ligger massor av båtar som tar turisterna ut i deltat. Höghusen reser sig vid kajkanten.

Först besöker vi den ortodoxa kyrkan, den byggdes i mitten av 1800 talet. Det är den enda kyrkan under turkarnas välde där man fått tillstånd att göra kyrktornen högre än moskeernas torn.

Som förberedsle inför färden genom Deltalandskapet besöker vi ett naturhistoriskt museum. Sedan 1991 är Deltat upptaget på UNESCOS världsarvslista. Muset har ett akvarium med mängder av olika fiskar, här får vi se en livs levande stör. Den imponerar på oss med sina mustascher. 

11 juni

Eden paradiset

Vi har hört att Donaudeltat är paradiset. När vi närmar oss ser vi skylten Eden så då

måste vi vara framme. Eden visar sig vara ett pensionat med en tilläggningsponton som vi angör. På penisonatet får vi en läcker trerätters och inför morgondagen frågar vi efter en guide. Det kan vara bra att vi inte åker vilse redan första dagen och att vi får lära oss om deltats djur och växter. Det är bara Galapagos och Australiska barriärrevet som har större mångfald av djur och växter än Donaudeltat. Vi har stora förväntningar.

12 juni

På upptäcktsfärd

Adrian hämtar oss vid Eden och han kör oss med sin lilla motorbåt direkt in i paradiset. Första upptäckten är att vattnet i de små kanalerna är rent och klart. Deltat är helt enkelt ett naturligt, biologiskt effektivt jättelikt reningsverk som tar hand om flodens alla föroreningar.

Vi glider fram genom tunnlar av grönska och njuter av blomprakten ackompanjerat av fåglars och grodors sång. Det som ibland stör är någon enstaka snabbgående partybåt.

Kanalerna mynnar ut i sjöar som kantas av stora flak med vita näckrosor och andra blommor. Här och där något enstaka vasshus som används av fiskare. Vart man än ser upptäcker man något; fåglar i mängder mot den blå himlen, andra i träden, några i vattnet. Tittar man neråt så ser man fiskstim, grodor och sniglar. Mängden och mångfalden imponerar. 250 olika fågelarter finns i deltat. Adrian är kunnig på fåglar.

Några fåglar vi försöker lära oss känna igen är great white egrets, ibris, scuacco heron, roller, night heron, cormorant. Nu skulle vi haft min svåger Göran här så hade vi fått de svenska namnen på en gång. Några svenska fåglar kände vi i alla fall igen som skäggdopping, svan, sothöna, häger och kråka.

Pelikaner och Cormorant i teamwork

Cormoranterna dyker på ljupare vatten och skrämmer in fiskarna på grundare områden. Där ligger de förväntansfulla pelikanerna och öppnar sina stora näbbar och suger in fiskarna. Vattnet filtreras ut på näbbsidorna. Sväljer fisken hel (fast food).

Cormoranterna får också sin del av fångsten. Hälften av världens vita pelikaner finns i Donaudeltat. En annan pelikan nämligen Dalmatinian Pelikan ser vi också. Den lever enskilt och ingår inte i grupparbetet. Efter fem timmars fin guidning är det dags för oss att själva förirra oss in i vattenlabyrinterna.

Ankring med myror och myggor

Vid sidan av en kanal kastar vi ankar och förtöjer fören i ett träd. Vi hoppar genast i vår nyligen uppblåsta  gummijolle och glider med strömmen in mellan stubbar, trädgrenar och blommor i det översvämmade träsket.  Vi vågar inte glida längre än att vi hittar och orkar tillbaka mot strömmen. I skymningen blir vi anfallna av myggorna och får nytta av myggnäten som spänns upp i alla öppningar. Vi får också myrbesök. Vi har ankrat för nära träden.

13 juni

På okända vatten

Vi ankrar i mynningen av en liten flodarm och låter sedan strömen föra oss in på upptäcktsfärd. Det är en härlig känsla att glida tyst fram genom grönskan. Efter 2 km är vi ute på en stor sjö. Vi glider vidare ett bra stycke ut på en öppen vattengata på  den i övrigt nästan igenvuxna sjön. VI ser några enstaka Egrets, Cormorant samt en pelikan. Tillbaka tar vi lilla aktersnurran som måste stoppas ibland för att rensas från sjögräset som snor in sig i propellern.

Med jollen på släp fortsätter färden med Johanna förbi Mila 23. (Mila 23 är en fiskeby mitt i deltaområdet)

Några sjökort finns inte för deltat. Vi har en enkel karta med sjöar och flodarmar inritade. Efter en stund hittar vi en kanal . Djupet ä tillräckligt men lite sjögräs fanns här och där på ytan. Vi kommer ut på en stor sjö och ankrar på ett sjögräsfritt område. Här är vi omgivna av grodor. Grodorna ligger mest stilla och på håll ser deras huvuden ut som blomknoppar på en gräsmatta. När skymningen kommer startas deras öronbedövande konsert. Det är otroligt vilka höga ljudnivåer de kan åstadkomma.

14 juni

Fast i paradiset

Vi börjar dagen med ett morgondopp tillsammans med grodorna och med några egrets och  ibris som nära åskadare.  När vi fortsätter färden tillbaka från sjön blir det tvärstopp i öppningen till kanalarmen. Den har under natten täppts till med mängder av tätt sjögräs, Grässkiktet är minst en halvmeter tjockt. Propellern är helt full av sjögräs som rensas men det hjälper inte. Vi sitter helt fast i sjögräset. Vi provar första att simma upp en ränna eller att med båtshaken peta bort det men det fungerar inte. Med hjälp av jollen drar vi istället fram en lina till ett träd 80 m framför båten, VI provar  att med linan dra fram båten genom det tjocka sjögräset men det orkar vi inte. Med skotvinschen orkar  vi  cm för cm veva fram Johanna tills hela grenen i trädet lossnar och vi får hitta en kraftigare gren att fästa linan i. Efter några timmars vevande i den 35 gradiga värmen är vi  äntligen loss och angör sedan fiskebyn Mila 23.  Gunilla  tvättar bort allt blod från vårt sjögräsäventyr. Blodiglarna passade nämligen på att mumsa på Svens blod vid sjögräsdykningarna.

15 juni

Mila 23

Mila 23 bebos av lipovener som utvandrade från Ryssland i slutet av 1700 talet av religösa skäl. De lever på fiske, vasstäckt, jordbruk och boskapskötsel i mindre skala samt turismen på senare år. Byn är omgiven av vatten. Vi strövar runt i byn genom smala gränder med små hus och vackra trädgårdar. De flesta husen har vasstak och vasstaket. De äldre husen är ofta målade i starka färger. Gränderna är trånga och bilar slipper man se här. Alla varor fraktas med båt.

När vi kastar loss och drar på gasen händer ingenting så det är bara att göra fast igen, dyka ner och rensa propellern från sjögräset som under natten flytit in i propellern.

Sulina nästa övernattningshamn är en liten bilfri stad. Dvs vi ser faktiskt två parkerade bilar men de kan bara åka några km för det finns inga vägar hit.