19-21 maj: Efter utklarering i Ungern är det dags för Inklarering till Serbien som skall vara i Bezdan. Vi letar intensivt efter ett angöringsställe utanför polis och tullhus. Där ligger två jättepråmar med så höga sidor att vi inte kan klättra upp i dem. Vi har inte enterhakar som piraterna i Somalia använder för att gå ombord på stora fartyg. Dessutom har vi hört att pråmskepparna krävt avgift av några som lagt till där föregående år. Enda möjliga angöringsställe är på andra sidan. Efter att ha angjort där kommer en polis. Med gester ber han oss omedelbart lämna bryggan. Vi hade angjort i Kroatien för att inklarera i Serbien. Det går inte för sig. Dessutom var bryggan avsedd för en kroatisk polisbåt.

Vi fortsätter därför istället till nästa möjliga hamn Apatin. Vi går där direkt till polis och tullstation för att försöka inklarera. Polisen letar förgäves i vårt pass efter en stämpel från Bezdan. Han tror att vi gör ankomstanmälan och redan inklarerat. Efter en timmes språkförbistringar får vi tillstånd att  ligga kvar i Apatins hamn och fortsätta pappersprocedurerna med början kl 8 nästa dag den 20 maj.

När vi går tillbaka till båten kommer Hafenmeister och erbjuder sina tjänster. Han talar tyska så vi förstår varandra. Hamnen är alldeles ny och den finaste vi hitills angör. Med klubbhus  och bryggor måste hamnen vara en stor investering. När vi frågar om vad hamnavgiften skall  vara får vi beskedet att den är ny och inte riktigt klar och att det därför är gratis. Men det bästa av allt, han kontaktar polisen och bokar in oss hos hamnkaptenen istället nästa dag. Innan vi somnar kommer en polis och knackar på. Han står på bryggan och skriver av alla data från våra pass.

Jag infinner mig Kl 8 på Hamnkaptenens kontor. Välkomnas med erbjudande om en morgonsup som jag tackar nej till. Han  fixar inklarering  och uppehållstillståndet som skall bli gällande när vi genom ett bankbesök betalat. Det kostar motsv 460 kr. Återstår stämpling i passen som tar ca en timme extra. Det tas också kopior på passen. Besättningslista med båtdata får de också.  Efter att sedan ha fått ett extra tillstånd för att läma hamnen så går vi vidare. Vi får också instruktioner att vi måste anmäla oss för polisen i varje hamn vi besöker under vår resa genom Serbien.

Vi förtöjer med akterankare och fören direkt mot den mjuka gräskanten sedan går vi  20 m till fiskekrogen. Där inne är en roddbåt förtöjd på krogväggen och fullastad med prisbucklor från tävlingar om bästa fisksoppa. Vi äter den mest vällagade fiskrätt hitintills. Krogen ordnar i bland jättestora fisksoppsfester för flera hundra personer. Tillagningen sker då i en enda jättestor vedeldad gryta på gården.

Urskogen på båda sidorna tätnar alltmer. Fritidsbostäder på pålar syns i små gläntor mellan träden. När vi närmare oss Novi Sad börjar bergskammar torna upp sig bakom den vilda skogen. Söder om Backa Palanka ligger en nationalpark som vi åker igenom. Donau vidgar sig alltmer till ett skärgårdslandskap. Fiske från småbåtar verkar vara allas stora hobby här. Vi anlöper Novi Sad på eftermiddagen

Strategiskt ovanför staden ligger det mäktiga Petrovaradin fortet. Enda sedan rommartiden har det funnits  en fästning här. Dåvarande korpralen Tito satt inspärrad här1928-1934. Fem år tidigare satt också en annan korpral nämligen Hitler inspärrad inte här men i Landsberg utanför München.

Vi besöker här två av alla Novi Sads konstgallerier. Det första var för modernt för oss. Det andra hade en utställning av den serbiske konstnären Paul Jovanovitch. Han levde från mitten av 1800 talet till mitten av 1900-talet. Han blev nästa 100 år. Den innehåller enbart kvinnomotiv nakna oskuldsfulla men även påklädda mogna karriärkvinnor förekommer.

22-23 maj: Vi glider försiktigt in mot hamnen i Slankamen. En km före hamnen vi tänkt vinkas vi in till den privata fiskeklubbens hamn. Här inviteras vi till deras fest. Klubbordföranden bjuder på öl. Vi beställer in en god fiskrätt och smittas av festglädjen. En kvartett spelar något som vi uppfattar som en blandning av rysk och serbisk folkmusik. Stämningen är hög och gästerna försöker hålla takten med handklappningar.

I vår Donaubok har vi läst att det skall finnas ett terminalbad i Slankammen. Den finns på sjukhuset. Vi frågar om vi får bada där. Det får vi inte. Det förklaras att den är  avsedd för gamla handikappade människor. Vi är tydligen inte tillräckligt gamla eller handikappade. Vi ser istället en skylt i en annan riktning. Vi går några km för att göra ett nytt försök att hitta ett ställe för svalka och möjlighet att tvätta oss. Efter någon km träffar vi några som förklarar att källan har i dag inget vatten. Vi känner oss smutsiga och sätter hoppet till Belgrad istället

I Belgrad väljer vi Marina Dorcol eftersom vi läst att där skall öppnas en ny marina och då bör det finnas dusch. En mer skräpig och nergången hamn har vi aldrig sett. Men människorna här är vänliga och hjälper oss lägga till. Vi inviteras till en liten efterfest som de har i ett nergånget skjul. De ställer genast fram två skålar med mat för oss. Maten var någon obestämd sörja och vi var inte hungriga (Vi hade ätit på båten) så vi tackar nej. Men delar på en öl istället och börjar genast diskutera med ett serbiskt par. De har sin båt för tillfället i Turkiet.

Vi promenerar in i Belgrad för att leta efter dusch eller badhus men hittar inget. Enda möjligheten är att boka ett hotelrum. Vi löser istället detta med vår medhavda svarta duschpåse. Den fylls med vatten, hängs upp och värms av solen. På morgonen duschar vi nakna i den folktomma hamnen.

Vi förvånas över hur det kan vara så skräpigt med soppåsar i högar på gatorna. Nästan som i Indien. En skola har nu en konstutställning med bilder på sopor i träden i vattnet på vägarna etc. Bilderna var uppställda mitt i centrum där alla modeshoppare och turister flanerar. Utställningen är ett försök  få opinion för  sophantering.

Som vanligt uppsöker vi turistinformationen med våra frågor. Var kan man hyra tvättid? Var finns firman "Planet Bike" som kan laga   vår trasiga cykel? Vad är sevärt? var kan man bada? Vi letar några timmar på tvättadresserna men det var till kemtvättar. Vi hittar till slut ett ställe där man kan lämna in tvätt och hämta dan efter. Cykel verkstaden  som skulle heta Planet Bike fanns inte på den anvisade adressen. Efter att ha irrat runt kiliometervis ´fick vi reda på att firman vi letat efter finns bara 200 meter från vår hamn, Något badställe finns inte nu Belgrad.

Uppifrån fästningen Kalemagdan har man en strålande utsikt över Belgrad och man ser hur Sava och Donau flyter samman. Fästningen är omgiven av en stor park där belgradborna flanerar och kopplar av från det intensiva tempot i centrum. Savas och Donaus stränder har många flytande fiskekrogar, barer och diskon.

26/5. Vi tar farväl av grabbarna i marinan Dorcol (båtklubben Stara Centrala Beograd), Vi lämnar över ett blått paket med gult kors innehållande osthyvel och två smörknivar. Något ville vi ge eftersom de bjudit oss på hamnavgift, mat och öl. Varför är de så generösa mot oss? De är kanske nyfikna på oss och uppskattar att vi tar oss tid för att diskutera med dem. Diskussionerna var om allt från båtar till politik. Några av dem tyckte det var bättre när Tito var diktator än nu.

Vi har bokat plats för oss och våra tyska vänner (Michael och Jutta) på fiskerestaurangen Vodenicas pontonbrygga. Vi och tyskarna anländer samtidigt och på vår bokade plats ligger en jättelik motorbåt med några herrar som serveras en middag i sin båt. Tyskarna försöker lägga till framför den jättelika motorbåten varvid hela pontonbryggan lossnar från restaurangen. Restaurangens hovmästare och kypare lyckas rädda sin pontonbrygga med starka linor och dra tillbaka den innan den försvinner i den starka strömmen nerför Donau. Detta räddar även ansiktet för hovmästaren eftersom motorbåtens ägare kommit till desserten och förstod att det nu var dags att lämna pontonbryggan. När väl bryggan var fast igen får vi en trevlig och god fiskmiddag tillsammans med Michael och Jutta i den fashionabla restaurangen.

27/5 Min bror Lennart och hans fru Margareta anländer på morgonen. De kom med tåg via Berlin-Budapest-Belgrad från Sverige och gör en tvåveckors tågresa med stopp i några stora städer. Nu får vi trevligt sällskap i fyra dagar! De har lyckats pricka in det bästa vädret hitintills och Donaus vackraste sträcka (Järnporten).

Vi börjar med en extra lång etapp (Den längsta hitintills 120 km). Vi är oroliga att de skulle tycka det är tråkigt men de verkar trivas bra.  Vi försöker lägga till vid  borgen Ram men hittar inget säkert angöringsställe. Vi fortsätter istället till Silbersee. Där var en ny och fin marina med dusch etc. De vill ha 2800 dinarer (280 kr) Så mycket har vi aldrig petalat i någon hamn inte ens mitt i Paris. De går inte att förhandla ner priset så vi går istället vidare till stadskajen i Veliko Gradiste. När vi där återvänder från en god middag står en man vid båten och kräver att vi skall betala 3500 Dinarer. Sven vägrar natruligtvis. Mannen vill då att vi tillsammans skall gå till polisen för att utreda. Där förklarar jag att priset är oskäligt högt och att jag vägrar betala och att olika båtorgansationer måste upplysas om denna oskäliga avgift. Polisen kontrar med att vi inte gjort ankomstanmälan och att det kan ge böter. Jag förklarar att hamnarna har olika rutiner och att poliser i några av hamnarna informerat oss om att de inte kräver ankomstanmälan nu längre. Till slut ger de upp och vi betalar varken hamnavgift eller böter.

28-29/5 Vi börjar dagen med en morgondusch från duschpåsen som hängs upp på gungställningen i parken invid hamnen. Vi glider in i Järnporten. Det är en 130 km lång sträcka av Donau. En kanjon mellen de Transylvanska alperna och Balkanbergen. De branta klipporna är upp till 600 m höga. Vi passerar den imponerande borgen Gobulac. Borgen byggdes på 1400-talet. Den låg då 40 m högre upp innan man byggde dammarna för att reglera Donau. 

I närheten av Gobulac låg innan dammen byggdes en liten by med kyrka, 20.000 människor fick flytta så att de kom ovanför dammen. Dammen byggdes 1960-1971. Vi hade blivit varnade att inte köra för långt åt sidan om farleden för att inte köra på kyrktorn, träd eller annat som dränktes när vattnet höjdes. Djupet varierar snabbt mellan 80 och mindre än 3 meter. Väldiga virvlar uppstårsom får båten att dansa fram på vattnet. Det är varmt,  vi fällar ankaret och badar i den strida strömmen. Det går inte att simma emot så vi har säkerhetslina.

 Vi går in Donji Milanoviac mot en angöringspråm. Som vanligt letar vi efter polisen och kom till fel sorts polis. Vi söker istället upp "borderpolisen" och hittar en man som tittar på  tv och bjuder oss på popcorn, via tolk blir anmälan klar. Vi promenerar runt i byn och lockas av applåder och jubel. Vi ser mycket unga mannekänger 1,5 - 5 år gamla som visar senaste vårmodet.  Föräldrar och anhöriga jublar och applåderar.

Morgonen börjar med sedvanlig dusch på land (Denna gång fastsatt på pråmens välkomstskylt). Min bror Lennart köper en stråhatt som skydd för den starka solen. Nu är vi båda "glada i hatten". Vi glider vidare mellan de mäktiga bergsidorna. På en av bergsidorna ser vi ett väldigt ansikte föreställande konung Decibal (40 m högt och 25 brett ). 

Järnporten avslutas med sluss, en på serbsidan och en på rumänsidan. Vi får order att välja rumänslussen och blir sänkta 32 m. Från ovan kommer en plastflaska svävande på ett snöre. I den lägger vi besättningslistan som nu inkluderar Lennart och Margareta.

Vi besöker rätt sorts polis och den sedvanliga förvirringen börjar igen. Den besvärade polisen rycker på axlarna, slår ut med händerna, skakar på axlarna och suckar. Vi undersöker möjligheten att lämna över Lennart och Margareta på Rumänsidan av floden där tåget går. Då ställs vi inför två möjligheter antingen klarera ut i Serbien och in i Rumänien och stanna där eller sedan återvända till Serbien  och betala ett nytt uppehållstillstånd för Serbien. De måste också passera tull med alla dess formaliteter. En enklare lösning är buss till Belgrad där de sedan fortsätter sin tågsemester.

30-31/5  Efter Donaus sista sluss där vi sjunker 8 m angör vi tullstationen i Prahovo. Mitt framför ligger en skrotig pråm som lagt sig där strategiskt för att kunna inkassera 10 euro av alla båtar som har ärende till tullen. Vi tackar nej till erbjudan om tilläggning och går istället till tullstationens baksidan. Där är en stor fin hamnvik med sluttande väggar. Här passar det bra med "svensk tilläggning" Dvs med ankare ute i bassängen och fören emot den sluttande väggen. En tullare går ombord och kollar att vi inte har droger eller vapen med oss. Vi får tillstånd att sova över i den lugna bassängen. När vi nästa dag skall klarera ut så har de inte noterat att vi redan haft tullare ombord och vi får vänta en timme på en ny tullare. Under väntetiden får vi en lång pratstund med gränspolisen. Han är precis som Gunilla upprörd över alla vilda lösa hundar som syns överallt. Han anser att det mesta blivit sämre efter Jugoslavientiden. Landet är i kris. Stor arterbetslöshet. De flesta bra investeringar gjordes under Titos tid. Han anser att kriminaliteten ökar med demokrati eftersom allt är friare nu i en demokrati. Han hoppas att allt skall bli bättre framöver.

 Serbien, Rumänien och Bulgariens gränser möts odramatiskt på vattnet. Vi ska hissa Bulgariens gästflagga och vet inte om det röda eller det vita fältet skal vara längst upp. Eftersom vi för det mesta är ensamma är ensamma på floden så dröjde det länge innan  en flaggprydd pråm dök upp. Nu vet vi. Det vita ska vara längst upp.

Vi

 

Serbien

Gränslöst slöseri på gränsen

Backa-Palanka Spartansk fiskekrog med Serbiens bästa fiskrätter.

Novi Sad, Donaus Gilbraltar.

Fästningen har en unik klocka. Den stora visaren är timvisare och din lilla visare minuter. Det är för att timtiden skall synas bättre från floden.

I fästningen ordnas också på somrarna den  internationella festivalen EXIT.  Festivalen brukar ha upp till 50.000 besökare varje dag i det jättelika fortet.

Novi Sad är en ovanligt fräsch stad för att vara i de forna öststaterna och trots bombningar av Nato under jugoslavienkriget.

Från fest till fest

Belgrad sopstaden

24-26 maj:

Belgrad bombat och återuppbyggt

Inga hus är äldre än 150 år pga att alla krig och bombningar staden blivit utsatt för. Man ser nu en blandning av slitna ruffiga hus sida vid sida med nya fräscha hus.

Vilseledande turistinformation

Belgrads park en oas för stressade Belgradbor

Miljöombyte med dramatik

Vägra oskäliga hamnavgifter!

Järnporten

Vi angör Kladovo till musik från grodors kraftfulla kväkande.

Kvällen avslutas med en läcker avskedsmiddag under parasoll.

Utklarering från Serbien

Tre länders gränsen passeras

.