15/9 Tisdag: Gunilla cyklade till Winningen köpte bröd och Apfelstrudel. En tysk läckerhet som avnjöts innan dagens etapp. Jan och Agneta följde med Johanna till Koblenz. Vi passerade då Mosels sista sluss, rundade Deutches Eck och åkte en kort bit på Rehn där de hoppade av vid ett färjeläge och tog tåget tillbaka till sin Husbil i Winningen. Vädret var denna dag kyligt och dimman låg tät på bergskammarna.

Vi fortsatte på Rehn till Zu Fellen och farten var tidvis endast 4 km/h mot normalt 12 km/h. Dvs strömmen var 8 km/h. Så långt möjligt gick vi i innerkurvorna eftersom strömmen är svagare där. Vi både mötte och blev omkörda av många jättepråmar och passagerarfärjor. Vi hade knappt lagt till förrän vi blev inbjudna till hamnkaptenskan Regina med man Norbert till deras lyxiga stora motorbåt på ett glas vin m.m. Vi fick många tips om hur sjöfartsreglerna tillämpas praktiskt på Rehn. Loreley

16/9 Onsdag: Tillsammans med Jan och Agnet for vi i deras husbil upp på Klippan Loreley där vi imponeraders av utsikten. Museum Loreley besöktes också. Ekologi, bergarter, djurliv längs Rehndalen, Klippan och dess olyckliga historia med alla fartyg som förliste inspirerade på 1800 talet  Clemens Brentano att skriva en saga om Loreley, den vackra flickan med gyllende håret som lockade sjöfararna i djupet med sin sång. Heinrich Heine tog senare upp sagan i sin välkända dikt som börjar "Ich weiss nicht was soll es bedeuten" En 3D film i färg med klassisk musik var största behållningen. Jan och Agneta åkte sedan vidare mot Schweiz. Vi inviterade våra trevliga grannar hamnkaptenskan med man till middag.

17/9 Torsdag: Vi var rustade till tänderna inför den vådliga färden på Rhen. Ankaret lagt i fören , flaggorna "Jag manövrerar med svårighet" och "Jag behöver hjälp" låg beredda, Vídare extra kontroll av motorn, VHF kanal 10 för att snabbt meddela ´Wasserpolizei och pråmskeppare vid ev. motorstopp.                                        Efter farväl av våra båtgrannar styrde vi ut.ur den trånga hamnmynningen där den första svårigheten mötte. Sand och modd låg i en bank och utfarten var endast möjlig längs högra stranden. Vi gick ändå fast i modd och fick öka motorkraften för att komma igenom. Därefter skrapade några stenar längs kölen. Väl ute på Rhen kämpade mot starka strömmar ibland gjorde vi bara 2 km/h. Dvs en ström på 10 km/h. Den första smala passagen var vid den branta Loreleyklippan som reser sig 100 m över det skummande vattnet. Vattnet kokade. Vid stranden har det funnits sju grynnor som gjorde att många fartyg havererade här. Strax före klippan finns en staty av Loreley. Hon är snygg och sensuell med långt hår, bara bröst och något särade lår. Blicken är riktad mot vattnet. Sven lät sig inte luras utan tittade istället på Gunilla?!?!?!. Exra besvärligt var det att bli omkörd och möta stora pråmar och turistbåtar i trånga passager. Ibland hade vi bara några meter mellan en jättepråm och tunnan (pricken) att styra på. Pråmens svall gav en extra motström så att vi en stund stod helt still. Nästa trånga passage var Bingenloch vid Mäuseturm där pressades vattnets samman mellan branta bergsidor. På bergstopparna såg vi många sagoslott med tinnar och torn. På en liten ö mitt i floden låg Pfalz, en liten borg där under gågna tider fartygen hindrades av en kätting över floden för att  betala till slottsherren. Men hur detta kunde fungera i praktiken i detta strömmande vatten förstår vi inte. Varför bygger man inte  slussar och vattenkraftverk så att det blir   lugnare sjöfart och en väldig massa el på köpet? Efter floden Nahes utlopp i Rehn blir det lugnare vatten och vi gled in i hamnen vid Rüdeshamn. Det här var den bästa hamnen  hitintills. Í den resonabla hamnavgiften på 1 Euro /båtmeter ingick ćyklar med slåpkärra, el, internetanslutning och vatten, Dusch tillkommer med 50 cent. Fem min till stort köpcenter och nära till staden.

18/9 Fredag: Cykeltur in till Rüdesheim och sedan linbana upp till Niederwalddenkmal ett gigantiskt pompöst monument. 38 m högt,  Germania. Byggt till minne av det tyskfranska kriget1870/71 och återföreningen av det tyska kejsardömet. Utsikten därifrån enorm. Vi såg de grönskande Rheinbergen under oss. Från munumentet en halvtimmes promenad till en annan linbana som leddes oss ner till  Assmanhausen. Därifrån färja via Bingen till Rüdesheim. I Rüdeheim besöktes den berömda turistgatan Drosselgasse. Här besöktes restaurang Hammelore där det var live musik. Tradtionella tyska sånger. Vi dansade också. Det är ju lättdansad tysk musik som påminner om våra "Vikingarna". Dock visslade det i svängarna eftersom vi hade jympaskor på oss. Maten var si så där men uppvägdes av glad miljö och rolig musik.

Tyskland etapp 3

Rhein

Deutches Eck

Loreley

Skummande forsande vatten

Luftfärden