Lugnet efter stormen i Varna

Efter 16 timmars flygresa i tre etapper kommer vi mitt i natten till Varna.

Vi hade förvarnat så hamnvakten var beredd och öppnar genast grinden.   

Några veckor innan vi anländer hade vi fått rapport om att det varit en mycket kraftig storm. Vågorna gick över vågbrytarna och vinden var uppe i över 35 m/s , Många av båtarna skadades.

Till vår glädje ser vi att Johanna flyter och att  kölsvinet är torrt.  VId första påseendet ser vi inga skador.  Efter lite noggrannare besikting hittar vi också några mindre skador på Johanna. Hon hade i all välmening flyttats in i en hamnficka, men tyvärr så var en av linorna dragen så att gummifjädern inte dämpade stötarna när vågor och vind gungade henne våldsamt. En av Johannas pollare riktas därför upp.

I hamnen träffar vi vår vän Kamen som engagerat undervisar ungdommar i seglingsteknik. Han har för detta satt upp en optimistjolle som en vindflöjel på en pinne. Rodret är kopplat till ett litet hjul med en anordning så att ungdomarna kan träna stagvändningar när vinden vrider jollen på  kajen. Kamen kan då bekvämt stå på sidan och förklara innan de fortsätter och tränar stagvändningar i  vattnet.. När jag tar bilder på hans lektion så säger han skämtsamt  och stolt det här är världens bästa seglingscoach.

7-8 sept

Vi kastar loss och angör Nessebar i mörker

Vi provianterar rejält eftersom priserna är mycket lägre i Bulgarien än i Turkiet och Grekland. Vid tolvtiden kommer vi iväg. Vind och strömmar och för snäv marginal i tidsplaneringen gör att vi anländer sent mot nästa hamn

Nessebar i skymningen. När vi sätter på strålkastaren för att se så ansluter vi den av misstag i samma urtag som ekolodet och vips så har vi varken ekolod eller lyse när vi skall in i en främmande ny hamn. Massor av lysen ser vi  och det är  omöjligt att avgöra vad som är vad i mörkret. Återstar att lita pa GPS där jag lagt in de olika brytpunkterna för att komma in i hamnen. Strålkastaren kopplas  in i ett annat urtag och vi ser att vi ligger nu bara 40 m från stadskajen. Det gick bra men var  onödigt äventyrligt med mörkerangöring.

Inget att rekommendera.

Nessebar visar sig vara en turiststad med femton ruiner efter ett fyrtital kyrkor. Gamla stadsdelen med delvis nybyggda stilenliga hus och steniga gränder ger ett blandat intryck. En blandning av Visby och en vildavästernstad. Många amerikanska namn på krogar och affärer. Turisterna verkar vara rika bulgarier och ryssar.

Internationella segeltavlingar i Burgas

Efter angoring i Burgas träffar vi åter vår vänn Kamen som hjälper ungdommar i Optimistbåtsklassen.

Här är även kvalifikationsseglingar inför OS med Laser och andra mindre segeljollar. När sjöbrisen sätter in  på eftermiddagen sticker alla båtar ut och kämpar mot varandra.

Vi cyklar runt i Burgas som är en välskött stor stad med fina gågator och mängder med modenissar och modemissar som spatserar runt i sina utstuderade förklädnader.

9-13 sept

Delfiner leker nära Johanna

Vi stiger upp före ljusningen och anropar tull och gränspolis för att klarera ut ur Bulgarien. Vi seglar ensamma ut i svag vind som övergår i bleke. Vi tar ner seglen som bara slår. Efter några timmar ser vi i horisonten hur vinden  kommer åter. Seglen sätts.  Den krusande vattenytan närmar sig den spegelblanka som en ridå och plötsligt når vinden seglen och båten ökar fart.

Då dyker plötsligt lekande delfiner upp några meter från båtens sidaÄntligen har vår önskan gått i uppfyllelse. Vi njuter av delfinernas hoppande lek.

Efter elva timmars segling når vi hamnen  Igneada i Turkiet och där vinkas vi in av kustbevakningen.  Det visar sig att kustbevakningsstationen också är en militärbas. Eftersom vi inte har inklarerat i Turkiet så får vi stanna i båten och bara vara inom det lilla bevakade militärområdet. Vi blir mycket vänligt bemötta. De bjuder på choklad och te.

Fångar på militärbas

Vi får låna befälhavaren Murats dator för att kolla våra mail och vädret.

Väderrapporten för kommande dagar visar på vindar över 20 m/s. Vinden friskar i och en amerikaregistrerad  segelbåt kommer in och lägger sig långsides mot Johanna. De hade gett upp på grund av för stark vind. Det visar sig att amerikanarna var turkar. De förklarar varför de har en amerikaregistrad båt. Att köpa en begagnad turkregisterar båt går inte ekonomiskt pga av olika regler. En ny båt är för dyr så därför har de köpt en begagnad amerikregistrerad. Detta förfarande är tydligen vanligt i Turkiet.

En högt uppsatt militär skall komma på inspektion. Vi måste då vara i båten. Officerarna klär upp sig i eleganta vita uniformer. Manskapet i prydliga grågröna uniformer. Området städas. Bekväma stolar för höjdarna bärs fram. Alla ställer upp på snygga led. Porten öppnas och bilen rullar in. Showen varar en kort stund med militär inspektion, tedrickande och information under ett skyddstag på kajen. Vi sitter på första parkett.

Oväder på Svarta havet

Efter tredje natten på militärbasen  bedömmer vi att det denna dag är ok att gå. Vindarna skall enligt prognosen vara  strax under 10 m/s.

En tolv timmars sista etapp väntar till nästa hamn. Någon hamn däremellan finns inte. Vi länsar i bra fart från Igneada i stark vind. Efter några timmar kommer ett fruktansvärt kraftigt hällregn som varar i flera timmar. Efter ytterligare några timmar kommer ett intensivt åskväder med blixt och dunder samt ökande vind. Inte nog med detta.  Ett stag till masten lossnar och slår mot vindrutan. Sven kryper säkrad upp på däck och fångar staget i blixtarnas sken. Vågorna vräker sig över däcket och Johanna dansar fram med propellern i luften ibland.

Det är svårt att hålla rak kurs. Vi turas om att äta. När det är Svens tur kör vi på något, en kraftig smäll mot båten hörs , vi kastas  framåt av stöten. Maten far ut över durken. Vad vi kört på ser vi inte, kanske en flytande stock.

När vi börjar närma oss Bosporen med all dess fartygstrafik så blir sikten också dålig. Hoppas att fartygens styrmän är nyktra och har uppsikt på sina radarskärmar. Jag har hört  från en som varit på sjön och har lång erfarenhet  att det många gånger är stora brister i bevakningen ombord. Vi tutar  då och då i dimman.

Vi stöttar med motorn som då och då börjar gå ner i varv. Skall den lägga av nu  också uppepå alla andra utmaningar?.

När vi sedan skall gå in i hamnen vid Bosporens inlopp blir dimman tätare. Med hjälp av GPS så hittar vi ändå mynningen till fiskehamnen Türkeli Feneri.  Vi känner en stor lättnad när vi kan glida in  bakom vågbryraren.  På grund av den starka medvinden så är vi faktiskt i hamn på 10 timmar istället för beräknade 12.

Här är ett gytter av fiskebåtar. Vi letar oss in i gyttret och vinkas in och välkomnas av några vänliga fiskare. Just då lägger motorn av men går att starta direkt. Gissar att det är bakteriegeggan i botten av tanken som satt igen vattenfiltret.

Det blir således filterbyte nästa dag. Alla filter var nya och tanken rengjord så gott det gick före staren på denna etapp.

 Vid frukosten efter ovädersdagen lyser himlen blå och fiskargänget kommer med en tebricka som morgonhälsning till oss. Sven byter vattenfilter och en äldre man ur fiskargänget kommer ombord för att ge goda råd. Vi pratar med kroppspråk och det går rktigt bra.  Sven rensar propellern från havstulpaner medan Gunilla håller brännmaneterna på avstånd med hjälp av båtshaken.

Istanbul

Vi går genom Bosporen och ser massor av vackra hus. Båttrafiken är intensiv. På båda bergsidorna ligger små byar med hamnar och restauranger nedanför mot vattnet. Bebyggelsen tätnar och vi går under två broar som förbinder den europeiska med den asiatiska delen av Istanbul. Trafiken på broarna är intensiv. Vi ser också de imponerande moskeerna Haga Sofia och den blå mosken från vattnet.

När vi närmar oss hamnen Ataköy Marina ligger det minst 50 stora fartyg på redden utanför. Vi anropar Attaköy Marina. Hamnkaptenen kommer då ut i en gummibåt och lotsar oss in till vår plats i den gigantiska och lyxiga marinan.  Proviantering första av allt. Helt tomt ombord på näringsämnen. Johanna får också sin beskärda del från Marinbutikan.

Vi åker taxi till den historiska delen av Istanbul där vi vandrar ikring och beundrar Haga Sofia och går in i den blå mosken. Här måste vi ta av oss skorna och Gunilla får skyla sitt hår och sina axlar.

Vi imponeras av det vackra blå välvda dekorerade taket  inne i mosken.

Mjuk matta täcker golvet. Människor står eller sitter i klungor. Vi får endast besöka halva bönerummet. I den andra halvan är reserverad för bedjande muslimska män.

När vi efter detta äter en myckt god middag på en restaurang intill börjar två böneutropare  något slags dialog mellan två minareter. Bönesångerna förstår vi oss ej på. För oss låter det som att de har ont i magen eller så.

14-15 sept

Administrera mera ger jobb

Vi går till hamnkontorets reception för att betala. Damen i receptionen jobbar en lång stund med att registrera i datorn. Vi väntar tålmodigt och står beredda med plånboken. När hon äntligen är klar med registreringen får vi inte betala utan får en lapp och hänvisdeas till  hamnvakten i lilla vaktkuren. Vakten är mycket vänlig och följer med till nästa vaktkur som är lite större. Men ack där går det inte heller att betala utan en ny vakt tar över och följer med till kontoret för själva marinans administration. Där kommer vi till  ett kontorslandskap med minst 15 kontorister. Till en av dem går det äntligen  bra att betala när jag visar upp lappen från receptionen. Alla är mycket prydligt klädda, vänliga och trevliga. Avgifen är den högsta hamnavgiften jag någonsin betalat 100 Lire motsv ca 430 skr. Men det är klart att det är dyrt med så många anställda.

Jag påminns nu om hur det såg ut på min arbetsplats för 30 år sedan. Alla kontorister, löneadministratörer, sekretererare och alla sorters produktionspersonal som inte behövs nu. Tusentals mindre jobb samtidigt som Produktionen har ökats flera gånger om med högre kvalitet.  

Ankring i Babaviken 

Föruton tid för betalning så tar vatten, dieseltankning och duschning tid. Vi kommer iväg först kl 14.00 och gör en kort etapp till Babaviken och lägger ankar. Här ser vi en enormt stor turkisk fana. Minst 20 m hög. Vi lyssnar också förvånat till en ny duell i bönesång mellan två minareter. Vi hänger upp vår stormlykta på aktermasten för att synas i mörkret. Efter en god middag ombord gungas vi till sömns av  vågorna från passerande fiskebåtar.

Marmorbrottet i Saraylar

I dag slöar förlåt slörar vi på Marmarasjön i tio timmar, läser böcker, lyssnar till musik,justerar segelföringen, solar och njuter av tillvaron. 

Vinden mojnar och vi stöttar med motornför att vara framme före mörkningen.

En ung kille hjälper oss  med tilläggningen framför en enkel restaurang. Meny finns inte men efter några förslag beställer vi  stekt kyckling med grönsaker och potatis. Tydligen fattas några av ingridienserna för vi ser hur killen far iväg på sin moped. Vi får en mycket god och vällagad måltid som serveras ombord.

16-17 sept

Med fulla segel och nykter besättning

Efter Saraylar går färden till Sarköy vid Marmasjöns norra strand. Vi väljer där att ligga för ankar. Detta trots att vi blir erbjudna  plats vid kustbevakningens brygga. Vi fortsätter nästa dag genom Dardanellerna som är ett långt sund mellan Marmarasjön och Medelhavet, I  Dardanellerna ökar vinden och vi slörar tidvis med över åtta knop. Vi njuter av de vackra landskapet som vi forsar genom.

I slutet av Dardanellerna lägger vi oss åter för ankar i Anit Limani. Anit Limani är omgiven av jättelika krigskyrkogårdar. Detta eftersom mer än 100.000 soldater från Australien, Nya Zeland, England, Frankrike och Turkiet  slaktades där under ett štort slag.

Svarta Havet

5-6 sept

Bulgarien

Turkiet

Marmarasjön

Vi närmar oss ett enormt marmorbrott. De fraktar bort hela berg.

10 stora fartyg ligger och väntar på marmorn. Johanna är så liten så vi avstår.

Hela hamnen är uppbyggd av marmorblock. Marmorstatyer pryder kajerna.